Lena Einhorns Madeleine F tar avstamp i en skrivarkurs. Det huvudsakliga berättarjaget Hanna är en ung, lovande konstnär som tagit en paus från sina akvareller och studierna på Konstfack, för att istället läsa en skrivarkurs för den hyllade författaren och pedagogen Pål Berger. Han vill att klassen ska skriva en antologi tillsammans, utifrån ett par annonser han klippt ur Gula tidningen ett knappt decennium tidigare.

Samtliga är erbjudanden om tjänster till privatpersoner, och de är alla undertecknade med samma namn: Madeleine F. Det som är besynnerligt är den enorma bredden på tjänsterna hon erbjuder, och kvalifikationerna hon räknar upp. Hon erbjuder lektioner i naturvetenskap, balett, konst, musik, och översättningar från sex olika språk. Dessutom erbjuder hon lägenhetsstädning.

Annonserna väcker elevernas nyfikenhet. Vem kan den här kvinnan ha varit, som utger sig för att vara konsertmusiker på både cello, piano, klarinett och gitarr? Om hon är både utbildad konstnär, civilingenjör och talar sex språk, varför behöver hon syssla med okvalificerat arbete som städning, fönsterputsning, vindsröjning och matinköp? Men medan de andra eleverna ser annonserna som ren inspiration, och glatt börjar spåna på sina berättelser, så begränsas Hanna av ett obehag. Hon vill inte utnyttja den här kvinnan som tycks ha varit i en desperat situation, genom att bara använda henne som stoff att skriva om. Istället blir hon besatt av tanken på att hitta henne.

Genom boken följer vi Hanna, när hon börjar dyka i olika arkiv, utan att riktigt förstå varför det är så viktigt för henne att hitta Madeleine F. Kanske är hennes drivkraft inte överdrivet subtil för läsaren – hon plågas mycket av att omgivningen ser det som att hon slösar bort sin måleritalang, men har själv svårt att hitta en plats i livet där hon känner sig hemma, mycket som man kan tänka sig att den multibegåvade person som skrivit annonserna måste ha känt. Likheterna blir förstås lättare för läsaren att se än för Hanna, för parallellt med hennes sökande får vi också följa Madeleine själv, främst under skolåren. På den tiden hette hon Magdolna, och var ett nästan osannolikt begåvat barn som kom till Sverige från Ungern på femtiotalet. Vi får följa henne både genom hennes eget perspektiv, och genom hennes bästa vän Stina, och längre fram i högstadiet genom hennes trånande pojkvän Marco.

Den mest centrala relationen i berättelsen är egentligen den mellan Magdolna och hennes mamma. Det är en infekterad, destruktiv relation av omväxlande dyrkan och kyla. Den ligger i bakgrunden, och är egentligen inte fokus för berättelsen, men ändå är det i samspelet mellan dem som man kan börja ana varför den begåvade Magdolna inte kan hålla fast vid någonting, varför hennes temperament är så oförutsägbart och koleriskt, och varför hon tycks sabotera för sig själv gång på gång.

Madeleine F är en berättelse som lyckas med konststycket att bli verkligt medryckande – den får mig att hålla kvar boken i handen när jag går av pendeln, så att jag också ska kunna läsa under de trettio sekunderna på väg upp för rulltrappan – utan att för den skull ha några cliffhangers, och utan att det egentligen händer så fasligt mycket. Det är en ganska vanlig berättelse om ett antal ganska vanliga människor, må vara att en del av dem är tämligen högbegåvade. Det är en typ av berättande som imponerar på mig. Därför blir jag besviken när Einhorn framåt slutet ändå inte kan låta bli att slänga in en Förklaring med stort F, till varför Magdolnas/Madeleines liv inte blev som planerat. För faktum är att ibland blir livet inte som planerat, alldeles utan någon särskild eller enskild orsak. Massor av vansinnigt begåvade människor blir inte rika och världsberömda, utan fastnar i sjukdom, eller missbruk, eller destruktiva förhållanden, eller lyckas bara inte hålla fokus och tappar bort sig på vägen. Det är sånt livet är, och med Einhorns förmåga att göra livets vanliga vardagsdramatik så intressant, hade hon inte behövt skriva läsaren på näsan med en specifik orsak till Magdolnas livsöde. Och om hon nu ändå ville göra det hade hon gärna fått välja en mer originell sådan.

Med det sagt så är Madeleine F en väl läsvärd berättelse, som är snabbläst och lättillgänglig utan att för den skull alls kännas ytlig.