Odd är snart sju år och snart sju år har hans huvud varit ett ägg.

Odd är rädd om sitt huvud. Varje morgon innan han stiger upp ligger han och tänker på allt som kan gå fel under loppet av en dag. Tänk om han klämmer huvudet mellan dörrarna på skolbussen! Tänk om taklampan i klassrummet ramlar ner! Tänk om hans huvud krossas.

Denna hyperängsliga gosse tar inga risker. Varje morgon lindar han noggrant in sitt huvud i handdukar. Som om det inte vore nog har han en riktig hönsmamma med fjädrar, näbb och allt. I skolan är han mest för sig själv. Klasskamraterna tycker att han är besynnerlig. De har sedan länge slutat fråga om han vill vara med och leka. Det är ingen idé för han säger alltid nej. På gymnastiken brukar han dra sig tillbaka till toaletten.

På fritiden brukar Odd leda runt sin cykel, han är föga förvånande inte förtjust i att cykla. Ibland leder han sin cykel till skogen. Odd tycker om skogen även om där finns hårda stenar och kottar som ramlar ner. Det är i skogen han möter Gun. Hon sitter högst upp i en tall klädd som ett bi och osar av mod. Trots att Odd inte törs klättra upp vill Gun leka med honom. Han prövar försiktigt sittandes på en sten och ett leende spelar på hans läppar i hans ägghuvud.

Odd vill inte släppa hennes hand. Han är glad och varm om kinderna. Nästa dag ska de ses igen. När Odd lägger sig på kvällen tänker han på Gun. Han drömmer också om henne. Två bin som flyger över skogen och håller varandra i händerna. Det är en fin dröm.

Odd är ett ägg är berättelsen om en mycket känslig, liten kille som stängt in sig i ett skyddande skal. Han är livrädd för att brista men med hjälp av den frimodiga, fryntliga Gun släpper spärrarna och han gränser förflyttas och han kläcks.

Språket är vackert och späckat med känslor. Från början oförlösta som sedan blommar ut. Illustrationerna är som välarbetade tavlor där Odd skildras som en udda figur med sin ovala äggskalle och taniga, kobenta ben. Som kronan på verket dras min blick till hans snorröda snok.

Det här är en härlig och annorlunda bilderbok som vågar mycket. Den värnar om folk med rädslor och begränsningar och är inte rädd att dröja vid det. Och den ingjuter hopp. Det finns vägar ut ur sådant som nästintill är cementerat. Det enda jag har att invända mot är att när vändningen väl kommer går det i ilfart. Men i ett barns värld är det säkert fullt logiskt.