Finns det något mer att veta om Selma Lagerlöf? Har inte biografier, avhandlingar och tv-filmatiseringar redan berättat allt? Okänt var det åtminstone för mig, att Sveriges första Nobelpristagare i litteratur var en resenär. Än mer okänt var att hon fotograferade mycket på sina resor.

Under sommaren gavs boken Frihetslif! ut med illustrationer av hemskickade vykort och fotografier från resor som Selma Lagerlöf gjorde med sin väninna Sophie Elkan. Materialet är hämtat från åren 1895 – 1913, då de reslystna väninnorna reste till Italien, Tyskland, Frankrike, Egypten, Balkan, England och Wales. Likt dagens inbitna backpackers gjorde de noggranna förberedelser inför resan och skaffade den tidens bästa guideböcker. Blue guide omnämns men bland Selmas kvarlämnade böcker på Mårbacka finner vi flera röda guideböcker utgivna av Baedeker.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tycker du ej att det är komiskt att jag drifver omkring dag efter dag med en blå guidebok i handen och så stanna vi vid gathörnen och på torgen och läsa. Jag tycker det är löjligt, men hela världen gör sammaledes.

Bilderna de tar med sin egen kamera visar gatuliv, hotell där de bor, utsiktspunkter. Minnena från platserna de besökt måste bevaras även om de framkallade fotografierna blir suddiga. Äventyrslusten skiner igenom de fastfrusna ögonblicken. Det är som om jag hör dem utropa med andan i halsen:

Har du sett?!

Så exotiskt!

Tänk, att vi står på Piazza San Marco, kära du!

De gör flera resor tillsammans. Sophie Elkan är världsvan och har mest erfarenhet av att resa i början av vänskapen. Hon har också ett nätverk av högreståndspersoner som befinner sig i utlandstjänst på platserna de besöker.  En del kvällar minglar de med diplomater och andra kontakter knutna till ambassaderna.

En kväll voro vi uppe i föreningen och sågo på skandinaverna. De voro en femti stycken, mest norrmän, de flesta mycket, mycket stela, lika tråkiga, som folk brukar vara hemma. Vi ha det bäst för oss själfva.

Nutidens betraktare kan inte undgå kläderna kvinnorna bär. Höghalsade blusar med långa ärmar. Långa kjolar och klänningar som går ner till fötterna. Hattar, hattar och åter hattar. Troligen fastsatta med rejäla hattnålar för att de inte ska trilla av i fartvinden. Att de orkade bära den tidens kläder under sina strapatser, det är mig en gåta?

Vem får alla de här hälsningarna från resorna? Jo, Selmas syster Gerda, väninnorna från Landskronatiden, men allra oftast är det mamma Louise Lagerlöf. Den fina skrivstilen breder ut sig på kortens fram- och baksida och avslutas alltid med ”Mammas Selma”.

Jakten på upplevelser från andra länder tycks ändå mattas av med årens lopp. Selma har under årens lopp slagit igenom stort som författare, vilket inneburit översatta verk också utanför Sveriges gränser. I hälsningarna hem till väninnorna i Landskrona framgår allt tydligare att Selma känner stor arbetslust beträffande författarskapet. Efter att hon köpt tillbaka Mårbacka växer även ansvarskänslan som arbetsgivare för de många anställda på godset. Men lojaliteten mot väninnan Sophie gör att hon följer med även på den tredje resan till Italien 1913. Då är Selma 55 år och Sophie 60 år.

Erfarenhet av fotograferingens berättande följer med åren. Bildernas komposition från de första resorna med den handburna kameran är enklare jämfört med bilderna som tas vid de senare resorna. Kamerasökaren fångar in strandremsor vars linjer bildar diagonaler i bilden. Andra gånger kontrasteras ljus och skuggor i en trång gränd. Svartvita fotografier har däremot inte samma möjligheter som färgfotografier att återge blommande trädgårdar eller azurblå hav. Men säkert påminner bilderna om de dofter och ljud som ackompanjerat resorna långt efter hemkomsten.  Några intryck använder Selma i sitt skrivande, bland annat i Antikrists mirakler och i Jerusalem

Jag uppskattar både innehållet och formgivningen av Frihetslif!. I mig uppstår en meditativ effekt när jag stannar upp och söker djupet i bilden från trädgården Hampton Court. Och den glatt skrattande Selmas raka blick in i kameran vid besöket på Dionysosteatern i Aten vittnar om starka vänskapsband med Sophie som står bakom kameran. En illustrerad bok som väger tungt i famnen saktar ner farten efter en arbetsdag i Stockholmsvimlet. Det är oskattbart.