Tydligen fick Elan Mastai ut ett förskott på drygt tio miljoner kronor för sin debutroman All our wrong todays. Det är bara att gratulera. Jag önskar dock att förlaget lagt mer än, vad jag antar, några hundralappar på omslaget som är så gräsligt fult att det effektivt hindrar mig från att köpa boken. Tack biblioteket! […][...]

Det är sommaren 1957. Den svenska riksdagen har beslutat att korta ner arbetstiden från 48 till 45 timmar och Ingmar Bergmans film ”Det sjunde inseglet” har haft premiär. Av detta märks dock inget i En sax i hjärtat. Vi befinner oss i den sömniga hålan Eneby. Dit anländer Hannah Lönn för att hjälpa sin krassliga […][...]

När Moas pappa kallar in henne i köket en dag när hon kommer hem från skolan, hade det kunnat vara en alldeles vanlig dag om inte pappan just berättat om att Moas mamma, som försvann från familjen femton år tidigare, hade hört av sig med frågan om att på nytt få träffa Moa. I det […][...]

På gymnasiet fick jag, precis som alla andra gymnasieelever gratistidningen Ultra Magazine hemskickad. Tidningen handlade om populärkultur och var något av en plantskola, inte helt olikt samtida z-tv, för skribenter som på många sätt definierade det svenska nittiotalet. Andres Lokko, Kristian Luuk och Linda Skugge var chefredaktörer och bland skribenterna återfanns Jan Gradvall, Lukas Moodysson […][...]

Lauren Oliver är en minst sagt väletablerad Y/A- eller ungdomsboksförfattare. Hon har skrivit såväl dystopiska framtidsromaner som mer realistiska psykologiskt drivna romaner, ibland med något slags övernaturligt inslag, som när huvudpersonen i Resten får du ta reda på själv gång på gång återupplever sin sista dag i livet. Dessutom har hon skrivit barnböcker om spöken. […][...]

Lauren Oliver slog igenom stort med ungdomsromanerna Resten får du ta reda på själv och den dystopiska trilogin Delirium, Pandemonium och Requiem. Så kom barnboken Liesl & Po, och jag måste erkänna att jag någonstans där tappade kollen på henne. Lätt förvånad blir jag därför när jag inser hur mycket hon faktiskt hunnit skriva sedan […][...]

Lyra och Gemma är två tonårstjejer. Kanske inte precis vanliga tonårstjejer. Faktum är att den ena inte ens ser sig som en människa. Hon är en klon, en replika. En kopia. ”Lyra” och ”Gemma” är också titlarna på de båda romaner som ingår i Replica, den första delen i en ny trilogi av Lauren Oliver, […][...]

Har ni tänkt på att när filmer och tv-serier ska ge djup åt en kvinnlig karaktär, så väljer de nästan alltid att berätta att hon varit utsatt för sexuella övergrepp? Jag menar inte att sexuella övergrepp inte är vardag för ett förödande stort antal kvinnor, utan att det har blivit ett enkelt knep för manusförfattare […][...]

Vad gör ett barn som inte vill äta sin middag? Tolvårige Cosimo väljer att klättra upp i en järnek i trädgården. Han sätter aldrig sin fot på marken igen. Handlingen är ett uppror mot en sträng pappa. Det är ett frigörelseprojekt och en del av ett vuxenblivande. Alltsammans observeras av Cosimos fyra år yngre lillebror […][...]

Kan man ärva sorg? Ensamhet? Tystnad? ”Sorg går aldrig över, vad de än säger. Det kan du lära dig här och nu så du inte blir besviken senare.” Så säger mormor Signe till sitt barnbarn Anja, jag-berättaren i Malin Nords roman Barmark, redan när hon är barn. ”Mormors berättelser tog plats i min kropp. Jag […][...]