Att läsa en Per Hagman-roman ska vara som en schlager. Men något känns fel. Eller, till en början känns mycket som det brukar i den Hagmanska världen. Sedan utvecklas berättelsen och blir allvarlig och mer explicit politisk än den brukar. Det är sannerligen inte något negativt. Ändå skulle jag aldrig rekommendera Allas älskare, ingens älskling […][...]