Att Nanna Johansson är ett komiskt geni råder det inga tvivel om. Hennes seriealbum Mig blir du snart kär i (2010) gjorde mig onekligen förälskad, och både Välkommen till din psykos (2012) och Hur man botar en feminist (2013) fick mig att skratta högt och upprepade gånger utbrista ”Nanna Johansson är verkligen bäst” till alla […][...]

Jag brukar alltid läsa serierna först. Sen går jag till nyhetsdelen. Jag minns ännu repliken som en äldre kollega yttrade på 90-talet. De flesta vuxna prenumererade på en morgontidning dåförtiden. Det var så för mig också när jag lämnade föräldrahemmet. Prenumeration av morgontidning tecknades. Förutom seriesidans illustratörer fanns det andra tecknare som läsaren kom i […][...]

Omslaget. En räv med tygglasögon och safarijacka. En kanin med superhjältetrikåer och mantel. En björn med friluftskläder, vandringskängor och ryggsäck. Pennan har fångat ett ögonblick då de går i takt med vänsterbenet utsträckt. Författaren Johan Althoff och illustratören Robert Nyberg berättar i en färsk illustrerad barnbok om självständiga äventyrare som tar sig an sin dag […][...]

En man sitter i en lägenhet och skriver på en bok. Han undviker att gå ut. Enda sällskapet är en katt. Han minns andra katter i sitt liv. Han har också starka minnen av sin morfar. Han blir irriterad på mäklarreklam som stoppas ner i hans brevlåda trots reklam undanbedes-skylten. Beskrivningen ovan låter kanske som […][...]

Northanger Abbey är Jane Austens charmerande roman om romanläsning och hur livet kanske inte alltid motsvarar de förväntningar vi skaffar oss genom sådant. Den har med andra ord en kärna som ganska lätt borde gå att överföra på nutiden, eller vilken tid som helst som på ett eller annat sätt sysslar med berättelser. Och vilken […][...]

För några år sedan gjorde vi en temasida om spin-off-litteratur här på dagensbok.com. Fenomenet – förmodligen ungefär lika gammalt som mänskligheten själv, ungefär – har inte precis avtagit sedan dess, så idag uppdaterar vi det en smula med två nya varianter av Jane Austen: Northanger Abbey av Val McDermid och Eligible av Curtis Sittenfeld. De […][...]

Första gången jag såg dem, trodde jag att de var änglar. Vad skulle de annars kunna vara, med sina bleka spindelvävstunna vingar och musiken som de gav ifrån sig och ljuset som strålade kring dem? Jag fick genast en känsla av att de hade väntat och iakttagit, att de visste vem jag var. De dök […][...]

Espresso House. Framför henne i kön ett par i 30-årsåldern. Den unga kvinnan frågar vänligt om tjejen i kassan kan tänka sig att stänga av musiken. ”Det är nämligen så att jag för ett halvår sedan råkade ut för en cykelolycka och sedan dess har en hjärnskada”, säger hon. ”Självklart”, säger tjejen först, men ändrar […][...]

Vår bild av den vita antika marmorstatyn är en myt. Istället var de målade i starka färger, för att så mycket som möjligt likna verkliga människor. I sin debutroman undersöker Amalie Smith (som tidigare fått stor uppmärksamhet som poet) idealet med det vita och släta, och vad som händer när en kopia blir mer ”sann” […][...]

Skolskjutningarna som tycks äga rum allt oftare men hela tiden på avstånd landar mitt i rikemansidyllen. Skottlossning i ett klassrum i Djursholms allmänna gymnasium. En lärare och några få elever och bara en är oskadd – Maja. Bland de döda finns hennes pojkvän Sebastian och bästa vän Amanda. Nio månader senare står Maja inför rätta […][...]