Lyriken är bedräglig. Det är något som alla vana läsare av nämnda genre vet. Möjligen går det att hävda att all skönlitteratur i någon mening duperar oss, men poesin och poeterna gör det extra mycket. Duperar, i den meningen att vi sällan får bara det vi först ser. Enskilda meningar kan vara otvetydigt klara, men […][...]