Bevisen för Daniel Bells 40 år gamla teorier om det postindustriella samhället har förflyttat sig i bokhandeln. Från ekonomi- och sociologihyllornas tunga facklitteratur till de lättsammare och estetiskt mer tilltalande fotoböckerna. Fotoböcker med svartvita, lite arty bilder över nedlagda industribyggnader och havererade samhällen ger svaren snabbare än de mest pedagogiska grafer någonsin kan göra.

Det är lätt att bara fascineras. Jag pekar inga som helst moraliska fingrar mot någon annan, får jag minsta chans till att ta del av denna nutida pornografi tar jag den. Om de så är bilder över en svensk bruksort på dekis, någon sovjetisk mönsterindustri som nu ätits upp av naturen eller någon förslummad stad i det som tidigare kallades USAs hjärtland men som numera går under namnet rostbältet. Fascinationen är väl egentligen inget märkligare än att gå till ett museum och titta på ett gammalt svärd. Skillnaden, som gör att det upplevs en smula suspekt, är kanske att personerna som upplevde sina bästa dagar när motiven var en blomstrande tillverkningsindustri inte ligger nedgrävda på något medeltida slagfält utan tillhör ännu levande generationer.

De ännu levande, ja, de är rent av mycket unga, får man möta i Philipp Meyers debutroman En amerikansk förlust från 2009 som först nu släppts på svenska. De två vännerna Isac English och Billy Poe bor i Buell county, Pennsylvania. Här har stålindustrin dominerat samhället och erbjudit trygga arbeten med facklig representation och bra löner i generationer. Men så kommer den globala eran, arbeten flyttas till länder som har lägre löner eller där vinster återinvesterats för att modernisera tillverkningen. Och snart finns bara arbeten som går ut på att riva stålverken kvar. Och när stadiga inkomster försvinner följer omedelbart husutmätningar, metamfetamin och våldsbrott. De som kan försvinner. De som inte har möjligheten hankar sig fram i resterna.

Isac och Billy är som personer väldigt olika, men två saker förenar dem: De har båda haft möjligheter att ta sig därifrån men likväl har båda stannat. Isac är funderaren, för intelligent för sin omgivning, men istället för att följa sin systers exempel och få stipendium till ett Ivy League-universitet på östkusten, stannar han kvar och tar hand om sin åldrande far. Med förhoppning att den uppoffringen kan ge den respekt från fadern Henry han aldrig fått men alltid suktat efter. Valet ger dock motsatt effekt, Henry föraktar sin son, både för att han blir exponerad i sitt utsatta läge där den en gång stolte stålarbetaren inte längre kan ta hand om sig själv, och för att sonen förstör sin egen potential att lyckas.

Billy är fotbollstjärnan som trots flera erbjudanden om idrottsstipendier till college hellre håller sig kvar i de välkända omgivningarna, där han är high school-stjärnan. Fast efter examensdagen blir han förstås f.d. high school-stjärnan och i en miljö där alla är förlorare blir en f.d. någonting, hur obetydlig den forna titeln än må vara, någon att sparka på. En våldsam händelse sätter deras vänskapslojalitet på prov under den handfull dagar som romanen utspelas.

Philipp Meyers svenska debut Sonen är en episk berättelse över tre generationer om en Texas-familjs uppgång, den klassiska amerikanska sagan om vad två arbetsamma händer kan uppnå. En amerikansk förlust är rent historiskt det motsatta, det här är som titeln antyder fallet. Även om berättarstilen och hela dramaturgin är varandras direkta motsatser så finns också många likheter. I uppgång såväl som i fall krävs överlevnadsförmåga och det finns ingenting att falla tillbaka på, allt är upp till individen själv. Meyer har en utmärkt känsla för att beskriva det amerikanska samhället och tydliggör, om än i dessa två extremformer, den fundamentala skillnaden i synsättet på individen jämfört med den europeiska, mer kollektiva modellen. Meyers skildringar av samhälleliga förändringar skapar en socialrealistisk tråd tillbaka till John Steinbeck och valet av det mer perifera inlandet är ett välkommet avbrott till skildringar av de mer liberala kuststräckorna.

Främst är dock En amerikansk förlust ett gripande porträtt av den förlorade generationen, om de som blir kvar när allt försvinner. Om personer som lever sina liv i motiven på de estetiskt tilltalande fotoböckerna om industrialismens förfall.