Recension

: Vidare vatten
Vidare vatten: minnespassager Ilma Rakusa
2015
Ramús
8/10

”Än en gång såg jag in i resväskornas gap”

Utgiven 2015
ISBN 9789186703356
Sidor 331
Orginaltitel Mehr Meer: Erinnerungspassagen
Översättare Linda Östergaard
Först utgiven 2009

Om författaren

Ilma Rakusa
Foto: Yves Noir

Ilma Rakusa föddes 1946 i Slovakien men är sedan 1951 bosatt i Schweiz. Hon är ledamot av Tyska akademien.

Sök efter boken

Ramús förlag är ett malmöbaserat förlag som ger ut översatt litteratur från flera olika språk. Stiligt formgivna böcker med ett innehåll jag hittills inte blivit besviken på. De har bland annat gett ut Petra Hulóva och Eiríkur Örn Norðdahl, författare som jag uppskattat och recenserat tidigare här på dagensbok.com. I år introducerar de den schweiziska författaren Ilma Rakusa på svenska med två böcker. Romanen Vidare vatten och diktsamlingen I drömmarna mellan fälten: snö. Diktsamlingen är ett urval av Rakusas dikter översatta till svenska. Romanen och diktsamlingen kompletterar varandra och har sitt gemensamma tema i rörelsen.

Uppbrottet var aldrig brådstörtat. Inte hals över huvud med någon kvarglömd sko; tomt. Vi flydde inte, vi packade resväskor. Ägodelarna i resväskor, så var det. Lätt packning, alltså. Flyttbilar behövde vi inte. De som svårligen kunde flyttas fick stanna kvar. Vi bodde för det mesta bland främmande möbler och så fort jag hade vant mig vid dem gav vi oss av igen. Och än en gång såg jag in i resväskornas gap. Deras trohet var otvivelaktig.

Den röda tråden i Ilma Rakusas minnespassager är resandet, rastlösheten och rotlösheten. Om att inte sitta fast någonstans och alltid ha siktet inställt på något annat. Alltid med en längtan till havet och de fria vyerna. På samma gång som det är Rakusas egen historia så är det också Europas historia som skildras i dessa minnesflagor. Bakgrunden finns i öster, bakom en mur.

Alltid samma sak: Hur skulle livet ha tett sig, om. Tar du till vänster vid vägskälet kniper häxan dig; tar du till höger hamnar du vid havet där ett skepp väntar på dig.

Minnesflagorna följer inget egentligt spår i varken tid eller rum utan fungerar mer som kaninhål där man som läsare hoppar upp antingen hos en student i ett hyrt rum vid Notre Dame i Paris eller mitt i ung flickas relation med sin bästa vän. Ingenstans får varken läsaren eller skrivarjaget möjlighet att stanna för länge i varken känslor eller relationer. Men Vidare vatten berättar ändå så mycket om Europas både sår och skönhet. På det viset blir känslan när jag läser Rakusa densamma som när jag reser i Europa. Överallt kaninhål till de båda världskrigen och det kalla kriget.

Cecilia Bergman

Publicerad: 2015-08-23 00:00 / Uppdaterad: 2015-08-21 22:20

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6235

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?