” … hur ska man bära sig åt för att leva livet minst olyckligt och mest intressant, innan man dör?” Det frågar sig huvudpersonen i Suzanne Brøggers självbiografiska roman Crème fraîche. Boken, som först gavs ut 1978 och brukar räknas som en ”feministisk klassiker”, har nu getts ut som en del i Norstedts klassikerserie, med […][...]

Accdordern i bokens titel är en stor röd fågel (ungefär fyra fot mellan vingspetsarna) och ett nytt bidrag till kryptozoologin (det vill säga ett sagodjur snarare än en verklig fågel). Boken inleds med en relativt vetenskaplig text om dessa eventuella fåglar. en accdorderflock kan förmodligen bestå av tiotusentals individer, men uppgifterna är osäkra och rapporterna […][...]

Det tar ett tag innan jag fattar, det måste jag erkänna. Delvis beror det kanske på olika referensramar – det är först när litteraturprofessor Birgitta Holm kommer in på 80-talsfilmen Dirty Dancing som jag riktigt känner att vi klickar. Att hon sätter fingret på något som jag och många med mig känt utan att direkt […][...]

I Tusen svenska klassiker (2009) samlade journalisterna Jan Gradvall, Björn Nordström, Ulf Nordström och Annina Rabe tusen svenska filmer, teveprogram, skivor och böcker som ”speglat, definierat och format sin tid”. 2011 kom uppföljaren Tusen klassiker från hela världen som format Sverige från 1956 till i dag av Björn Nordström, Ulf Nordström, Lars Nylin och Marie […][...]

De innersta, destruktiva motiven hos henne förblir oklara. Hon saknar känsla för gränser och kan inte berätta om sina trasigaste år. Katastrofen andas henne alltid i nacken. Hon är utom sig inom sig, störtar stilla, förförd av tanken på att helt försvinna. Men då och då strömmar hon av sorgfri lava, strålande spegelbrus, glittrande extas. […][...]

Det första som slår mig när jag får det enkla och det ensamma i händerna är lockbetet på baksidan. Texten skvallrar om våld, död och prostitution och förväntas nog suga in mig som läsare med sin ovillkorlighet. Som om den ville säga: här – ett liv så fullt av liv att du inte kan värja […][...]

Världen finns inte, påstår Markus Gabriel. Vilken värld kan man ju då fråga sig. Och vad menar han med finns? För han menar att du och jag finns, och allt annat vi kan tänka oss. Varför inte då själva världen? Den princip han utvecklar i den här boken är den att allting finns, och på […][...]