I mitt arbete har jag ibland anledning att läsa något stycke här och där i Agneta Horns dagbok. Det är lätt att fastna i de oftast dramatiska skildringarna av denna självömkande kvinna som alltid tycks dra det kortare strået. Agneta Horn titulerar sin dagbok/självbiografi på följande sätt (i Karin Milles översättning till modern svenska): Beskrivning […][...]