För några år sedan hade det varit omöjligt att göra en sådan här bok. De svenska riskkapitalisterna var hemliga och ville så förbli. Att en journalist skulle få sitta med på styrelsemöten var otänkbart. All uppståndelse kring riskkapital i välfärdssektorn har dock ändrat på det. Det går inte an att hantera skattepengar och samtidigt ha noll transparens i sin verksamhet. Riskkapitalbolagen har tvingats öppna dörren på glänt och bjuda in till sin verksamhet för att bättra på sitt skamfilade rykte hos det skattebetalande svenska folket.

Carolina Neurath och Jan Almgren har åkt till kanalöarna, tillika skatteparadisen, Jersey och Guernsey för att träffa styrelsemedlemmar och andra representanter för de stora svenska riskkapitalbolagen. De har också träffat de största svenska aktörerna i branschen. Fyra herrar som blir ganska ingående presenterade i varsitt kapitel i boken. Harald Mix, grundare till Altor och en av grundarna till Industri Kapital (IK), Conni Jonsson, grundare av EQT, Robert Andreen en av de två grundarna till Nordic Capital och Björn Savén, en av grundarna till IK.

Läsaren får en genomgång av den svenska riskkapitalbranschens bakgrund och utveckling. För de som var först på tåget var det lite som att skära guld med täljkniv. Alla ville vara med och investera i dessa vinstmaskiner till fonder. Framtiden ser dock lite mer sansad ut i och med att konkurrensen om investerarna skärpts. Även medvetenheten om hur vinsterna skapas i riskkapitalbolagen har ökat, och det framstår inte längre som magi hur man får till den där jättevinsten.

Den sak som sticker mest i ögonen när det gäller riskkapitalbolagen är det vinstfördelningssystem som de använder sig av. Ett system där delägarna i själva riskkapitalbolagen knappt tar någon risk alls, utan all risk hamnar hos de investerare som lägger pengar i bolagens fonder. Vinsten däremot, är delägarna skickliga att garantera sig själva. Låg risk och massa pengar i fickan hur det än går med fonderna. Ett förfarande som känns alldeles särskilt oetiskt när det handlar om bolag i den skattefinansierade välfärdssektorn. Med detta upplägg framstår dessa riskkapitalister i det närmaste som nidbilder av sig själva. De giriga kapitalisterna som roffar åt sig av våra gemensamma skattepengar och gömmer undan dom i något skatteparadis. Den indignation som väldigt många svenskarna känner inför den här hanteringen av skattepengar är högst förståelig.

Boken tar också upp hur irriterade venture-kapitalisterna är på denna gren av riskkapitalbranschen som solkar ner hela branschens rykte. De som sysslar med venture är de som bygger upp bolag och skapar värden på riktigt. Det fanns en tanke för en tid sedan att dela branschen i två delar, så att inte folk skulle blanda ihop de olika typerna av arbetssätt. Venture-kapitalisterna önskar nu att så hade skett.

Jag kan mycket väl förstå deras frustration över att bli sammanblandade med varandra, för riskkapitalägandet av bolag i välfärdssektorn är en vansklig kombination. Inom vården handlar kvalitén för det mesta om antal personal, även om företrädare för riskkapitalbolagen envist hävdar motsatsen. Författarna har träffat folk från både vård- och skolsektorn som sett vilka risker det finns med kortsiktiga vinstintressen i dylika verksamheter.

Hela grejen med att öppna upp för konkurrens inom den offentliga sektorn borde helt enkelt ha varit mer genomtänkt. De flesta medborgare vill ha valfrihet, och de flesta uppskattar de mindre oberoende aktörerna i välfärdssektorn. De som det liksom var tänkt skulle driva dessa bolag. Kompetenta och drivna entusiaster som fick möjlighet att öppna sin egen mottagning eller äldreboende. Nu har allting förfulats av skolkonkurser, vårdskandaler och skattefusk.

Turerna kring riskkapitalbolagen i välfärdssektorn har i alla fall lett till att bolagen ser med andra ögon på dessa verksamheter i dag. Ägandet har blivit komplicerat och är kanske inte lika lockande nu när det blir tydligt vilka moraliska spelregler som per automatik följer med en skattefinansierad verksamhet. Om de bara hade hållit sig till att köpa och sälja vanliga företag hade allt varit som vanligt, och de kunde ha fått fortsätta med sitt vinstdelningsupplägg ifred utan att skatteverket hade börjat nosa i deras papper.

De svenska riskkapitalisterna är given läsning för dig som vill bli upprörd och indignerad. Är du intresserad av ämnet kan du också läsa Finansfurstarna av Lotta Engzell Larsson. Den handlar om samma människor och bolag som figurerar i den här boken.