Gästrecension

: Vi äro svenska scouter vi
Vi äro svenska scouter vi Jens Liljestrand
2004
Atlas
6/10

Journalistiskt scoutcollage utan historiskt djup

Utgiven 2004
ISBN 9173891584
Sidor 152

Om författaren


Fotograf: Johan Töpel

Jens Liljestrand är journalist, författare och litteraturvetare. Han föddes 1974 i Västervik och växte upp i Moçambique, Uppsala och Karlskrona.

Liljestrand har tidigare skrivit reportageböckerna Made in Pride (2003) och Vi äro svenska scouter vi (2004), novellsamlingen Paris-Dakar (2008) och avhandlingen Mobergland (2009). Han har också varit redaktör för två samlingar med Vilhelm Mobergs brev.

Gästinformation

Bodil Formark är född 1976, uppvuxen i Eskilstuna men bosatt i Malmö sedan flera år. Hon har studerat historia vid Lunds universitet där hon skrivit både sin kandidat- och magisteruppsats om genusyrsel i den svenska scoutrörelsen, utifrån ett flertal genusteoretiska perspektiv. Bodil planerar att fortsätta sin forskning om scoutrörelsen inom ramen för en doktorsavhandling. Under hösten medverkar hon i kursen "Får man vara homosexuell i scouterna?" som arrangeras av Svenska Scoutrådet, RFSL Ungdom och Forum för Levande Historia. Bodil har aldrig själv varit scout, men längtar efter att åka på sin första hajk.

Sök efter boken

Journalisten Jens Liljestrand har, på uppdrag av Svenska Scoutförbundet, skrivit en reportagebok om dagens svenska scoutrörelse. Liljestrand har medverkat i en mängd olika scoutaktiviteter runt om i landet och skildrar på ett underhållande sätt den bredd av aktiviteter, och inställningar, som idag ryms inom rörelsen. I boken trängs snobbiga sjöscouter på seglats i västkustens brackiga enklaver med muslimska scouter i Malmös ytterområden samt proggiga scouter med en mer alternativ agenda. Vi äro svenska scouter vi lyckas, just genom att lyfta fram denna paradoxala bredd, synliggöra hur mångfacetterad dagens svenska scoutrörelse är.

Liljestrands ton är mycket rak och ärlig. Han pendlar mellan att vara engagerad i respektive uttråkad av de scoutaktiviteter han deltar i. Både entusiasmen och frustrationen skildras på ett trovärdigt och träffsäkert sätt.

Men boken måste även betraktas som ett av många uttryck för det imagearbete som pågår i den svenska scoutrörelsen. Ett arbete som i stor utsträckning handlar om att både förstå och råda bot på allmänhetens ointresse. Det verkar idag finnas en vilja till reflektion inom rörelsen. Rörelsens inflytande över den svenska ungdomens liv har blivit marginellt, trots att både kungen och framstående företagsledare vurmar för scoutlivets positiva effekter. Det är inte särskilt konstigt att scoutrörelsen har haft svårt att hävda sig i konkurrensen med diverse kommersiella och internationella identitetspaket. Vi äro svenska scouter vi har internt använts som en utgångspunkt i dessa diskussioner. Det är därför beklagligt att Liljestrand, när han ger sig i kast med att förankra sina observationer i en historisk analys, lägger fram resonemang som kännetecknas av både historielöshet och anakronistiska generaliseringar.

Denna slagsida visar sig bland annat i de avsnitt som behandlar jämställdhet och genusrelationer i den svenska scoutrörelsen. Liljestrand menar att Baden-Powells inställning till flickscouting präglades av en underliggande tanke om jämlikhet, men att flickscoutrörelsen på grund av extern kritik kom att präglas av en idé om att könen istället skulle komplettera varandra. Detta är ett mycket besynnerligt påstående, som förenklar de komplexa historiska sammanhang som flickscoutsrörelsen uppstod i och även verkat under. Men dessutom osynliggör påståendet att dessa två olika genusprinciper inte kategoriskt kan betraktas som varandras motsatser.

Denna typ av analys faller måhända utanför ramen för en reportagebok, men jag anser likväl att det kan krävas att en journalist använder sig av befintliga forskningsresultat när betydelsen av det förflutna används för att belysa nutiden. I ett svenskt sammanhang är detta än mer beklagligt, då svenska skildringar av scoutrörelsen har präglats av en flickscoutblindhet som indirekt resulterat i ett förringande av flickscoutkulturens betydelse och en ensidig fokusering på scoutmaskulinitet. Om Liljestrand hade gjort en ansats att sätta sig in i den omfattande internationella flickscoutforskningen, så hade även slutsatsen att scoutrörelsen behöver förbättra sitt historiemedvetande kunnat ges mer tyngd och trovärdighet.

Men bortsett från denna brist ger Vi äro svenska scouter vi flera tankeväckande inblickar i dagens spretiga scoutpraktik. Det är en bok som mycket effektfullt illustrerar det journalistiska reportagets styrka gällande både språklig direkthet och slagkraftighet. Boken är lättläst och roande. Men för dem som har en djupare inblick i scoutrörelsens historia finns det även anledning att oroas av Liljestrands framställning.

Textutdrag (Visa/göm)

Bodil Formark

Publicerad: 2005-10-08 00:00 / Uppdaterad: 2011-07-15 14:55

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #1782

3 kommentarer

Det hela verkar lite underligt. Att bädda in en journalist i sin rörelse för att öka scoutrörelsens populäritet med en bok som slutprodukt är kanske en liten felsatsning. Tror inte att barn och ungdomar kommer att läsa boken och inspireras till att springa till skogs eller slå en knop. Tror heller inte att det är lätt att överföra nån scoutanda, BP spirit, genom en bok.

Kul att du studerar scoutrörelsen, lycka till.

Ranald MacDonald Medlem 2005-10-17 09:49
 

Ranald: Varför i hela friden skulle scoutrörelsen inspirera till att "springa till skogs eller slå en knop"? Tycker inte det är mål och mening för scoutrörelsen, och har aldrig varit. Friluftsliv är en del av metoden/pedagogiken för personlig utveckling och samarbete, och knoparna är en praktisk kunskap som kan komma till nytta i nämnda friluftsliv.
Boken är inte riktad till barn, utan syftar till intern diskussion och förändring, vilket kan leda till vidare rekrytering. Dessutom ger den en mer mångfacetterad bild av scoutrörelsen än vad allmänheten idag har, och kan läsas med behållning av vilken ungdom eller vuxen som helst.

Stefan Looström, Svenska Scoutförbundet Oregistrerad 2005-11-02 15:35
 

Stefan: Min åsikt var helt riktigt generaliserande och även otydlig. Det jag menar är att jag tycker att det är viktigt att titta på vad ungdomar lockas av idag. Då känner jag att man bör gå direkt till målgruppen och titta på deras liv och intressen (där tror jag metoden/pedagogiken kan locka). Det kanske ni redan gör? Och visst, en intern förändring är också viktig.

Ranald MacDonald Medlem 2005-11-03 20:36
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?