I sin tidigare bok, Trötthetssamhället (2013), skriver Byung-Chul Han om hur det moderna informationssamhällets tvång att kunna och veta allt leder till kollektiv utmattning. I den här boken spinner han vidare på temat, och diskuterar den digitala teknikens omfattande inverkan på människans liv.

De första sidorna innehåller några av de mest briljanta formuleringar jag någonsin läst. Sju sidor som handlar om respekt. Hur respekten lyser med sin frånvaro och skapar en distanslös offentlighet som vävs samman med det privata. Hur det offentliga samtalet förlorar sitt värde, maktsymmetrin förskjuts och hur skitstormar blir det logiska sättet att kommunicera som en följd av detta.

Resonemanget är boken igenom fortsatt intressant, men det blir svårt att toppa den rivstarten.

Hans bok är vacker och långsam, men likväl förmedlar den känslan av ett debattinlägg. Han har åsikter. Ytterst välformulerade sådana, men ändock åsikter. Vilket får mig att önska att våra egna opinionsbildare var lika välformulerade och sanningssökande. Filosofens roll i det offentliga samtalet behöver bli väldigt mycket större.

Det Han pratar om är angeläget. Han pratar om totalprotokolleringen av livet och han pratar om den digitala övervakningen. Hur vi generöst delar med oss av det mest privata till vemhelst som har en önskan att protokollföra oss. Det privata databolaget Acxiom äger personuppgifter om 300 miljoner amerikanska medborgare. De vet mer om USA:s befolkning än både FBI och skattemyndigheten. Dessa uppgifter lever inget tryggt liv i sin databas, utan kan när som helst, enligt eventuella direktiv, komma att tvingas lämnas ut till myndigheter som så kräver.

Hans bok väcker djup oro på många plan. Filosofens sätt att uttrycka det vardagliga underliggande hotet mot integriteten och den ömsesidiga mänskliga respekten finner fäste på ett helt annat sätt än en politisk debatt med allt det innebär av intellektuell ohederlighet, partipolitisk taktik och dolda agendor. Boken fungerar också som en lisa för twitterberoende rastlösa själar. En broms i det alltför snabba och ständigt upprörda som pågår i vår digitala vardag. En påminnelse om att vi faktiskt är på väg mot någonting nytt som vi kanske inte kommer kunna hantera. Kanske blir det vår undergång. Kanske inte.

Att läsa de här nittionio sidorna är väl använd tid. Läs och läs igen. Fundera på vem du är i allt det här.