Detta är den trettonde upplagan av Klas Eklunds bok Vår ekonomi. Det är, sedan första utgåvan 1987, en flitigt använd lärobok i nationalekonomins grunder. Den landade hos mig eftersom jag gärna läser allt möjligt som på något sätt kan få mig att begripa världen lite bättre. Misstaget jag gjorde i början var dock att jag […][...]

Redan i förordet får jag en bra känsla inför den här lilla boken. Tobias Hammar vill gå till botten med begreppet girighet. Som ekonomijournalist har han deltagit aktivt i mediedrev riktade mot personer som blivit påkomna med fingrarna i syltburken. Skandiachefer, Röda-Korsförsnillare, näringslivschefer med orimliga bonusar och fallskärmsavtal. Det har fått honom att fundera på […][...]

Under lång tid har bruttonationalprodukten (BNP) tjänat som modell att mäta nationers välstånd. Detta mått på den ekonomiska aktiviteten i ett land säger oss dock ingenting om huruvida de individuella medborgarna får ta del av detta välstånd eller inte. Därför har alternativa modeller skapats. Den hittills mest använda alternativa modellen är FN:s Human Development Index […][...]

På grund av tidsbrist läser jag Lotta Sjöbergs Det kan alltid bli värre i en sittning. Det rekommenderas. Till en början är känslan av att detta har gjorts förr, överhängande. Vår tids krav på att bli lycklig kritiseras med satir, politisk medvetenhet blandas med diverse ångesthantering, Sjöberg är radikal på precis det där sättet som […][...]

En spansk badort. Det går knappt att tänka sig en miljö som är så mycket kliché på ytan, men som samtidigt kan rymma så många vibrerande spänningar, dolda hot och klasskillnader. Värmen som stiger ur sanden, förmildrar och förgiftar. Spelar mellan byggnader och kroppar. Den billiga spritens kväljande smak i munnen samtidigt som solen stiger […][...]

Jag har läst en hel del självbiografiska (eller förment självbiografiska) serier på senare tid och ja, det är en viss estetik förknippad med det. En viss, väldigt avskalad tecknarstil, enkla symboler, väldigt ofta väldigt mycket monotoni: sida efter sida med lika stora rutor, ruta efter ruta med två motställda figurer som bara pratar. Det är […][...]

Det är september och på Bjertorp slott på västgötaslätten träffas det litterära sällskapet Hans Viksten-stiftelsen för att under två dagar utse en författare som ska få deras prestigefulla pris. Den första dagen avlöper smärtfritt men morgonen därpå görs en fasansfull upptäckt. En av stiftelsens medlemmar hittas mördad på det mest makabra sätt. I denna femte […][...]

Tv-serien Gilmore Girls har fått en ny utmanare när det gäller LRPM (litterära referenser per minut). John Green kallas för ”sick fuck” som skrivit om cancer. The end of men av Hanna Rosin leder till en rädsla för en konspirationsteori om homosexuella kvinnors hemliga plan att ta över världen. Är det inte fantastiskt hur ofta […][...]

Det händer då och då. Att jag får en litterär crush. En författare jag läser träder fram som någon jag plötsligt kommer att beundra, känna inspiration av, av en eller annan anledning. Med Henrik Bromander började det med den ingående skildringen av en kroppsbyggares uppgång och fall i Riv alla tempel, som dessutom skulle vara […][...]

Så var vi där igen. Med en rolig, smart och peppande bok som man, om man bara läser lite planlöst på nätet om den, blir direkt mörkrädd av. Senast det hände mig var när jag skulle skriva om skilsmässoantologin Happy, happy, en klok och mångfacetterad bok om att det kanske trots allt inte är nödvändigt […][...]