Recension

: Min pappa Ann-Christine
Min pappa Ann-Christine Ester Roxberg
2014
Wahlström & Widstrand
8/10

Att hitta sin pappa

Utgiven 2014
ISBN 9789146224990
Sidor 190

Om författaren

Foto: Gustaf Persson
Foto: Gustaf Persson

Ester Roxberg är författare och skribent. Hon är född 1987 i Småland men är idag bosatt i Stockholm. Debuten Antiloper kom 2011 men redan 2004 vann hon Lilla Augustpriset.

Sök efter boken

När Esters pappa Åke kommer ut, först som transvestit och senare som transsexuell, drabbas hon själv av en identitetskris. Hennes pappa vill leva som kvinna. En kvinna som heter Ann-Christine. Om pappa inte är en man, är han då ändå pappa? Om pappa inte är pappa, vem är då Ester? Hon känner förvirring, rädsla, ilska. Den nya pappan har dödat hennes gamla. Ann-Christine är en mördare. Ann-Christine är en ickeperson, någon som uppstått ur tomma intet och nu plötsligt ska ta sig in i Esters liv. Ester revolterar genom att under en period rensa bort allt som är feminint hos sig själv. Sen kämpar hon för att återställa något som känns normalt. Värnar om kärnfamiljen och fredagsmyset. Men fredagskvällarna förändras. Under en middag betraktar Ester pappa Åkes händer och funderar på hur det ser ut när han målar sina naglar.

Ester Roxberg gör inga försök till att tillrättalägga eller försköna, speciellt inte sin egen roll i det hela. Hon väjer inte för att beskriva hur hon satt sina behov och sin trygghet framför pappans. Känslorna har hela tiden övertaget. Precis så som vi alla reagerar på det som betyder mest av allt för oss. Ester blir ett barn på nytt och handlar inte alltid rationellt och förnuftigt. Hon irriterar sig på att pappan ringer och vill prata av sig. Har han ingen terapeut? Hon skjuter hela tiden upp tillfället då hon för första gången ska få se honom klädd som Ann-Christine. Hon ber pappan att komma som Åke på hennes bröllop fast hon vet att han nu vill leva som kvinna fullt ut. Berättelsens styrka ligger i ögonblick som dessa. De bränner verkligen till och gör att jag som läsare tänker på stunder då jag betett mig exakt likadant. Sårat personer jag älskar.

Även om Roxberg snuddar vid funderingar kring biologi kontra miljö och psykologi ger hon sig aldrig på att förklara ursprunget till transsexualismen. Det är inte det viktiga här. I denna del av historien är Ester dottern som älskar sin pappa. Dottern som vill förstå men inte alltid kan det. Hon som inte kan acceptera att den pappa hon känner ska bli någon annan. Kommer alla de minnen hon har av honom att gå upp i rök?

Då och då dyker ändå små korn som för tankarna till politik och genusteori upp. Ester läser på textteve om en transvestit som blivit misshandlad av två män på ett dansställe. Hon funderar över varför hon känner ett så stort behov av att veta könet på barnet som ligger i hennes mage. Varför är det viktigt att kunna köpa antingen rosa eller blå kläder? Ester uppmärksammar att pappan inte plötsligt förlorar färdigheten eller intresset för att hjälpa till att renovera i hennes nya hem. Hon funderar över om pappans klassiskt maskulina egenskaper kanske är något han lärt sig att imitera i barndomen.

Min pappa Ann-Christine är i första hand ett kärleksfullt fadersporträtt. En vacker och utlämnande beskrivning av relationen mellan far och dotter. Samtidigt är det också en närgången blick på Ester själv. Mitt i den stora förändringen söker Ester efter vem hennes pappa faktiskt är. Åke, den gubbiga prästen med kutig rygg. Ann-Christine, kvinnan i trendiga kläder som kan prata om sig själv i en timme innan hon frågar hur andra mår. Vad som är pappa i dem båda. Inte vad som gått förlorat.

Daniel Mårs

Publicerad: 2014-02-07 00:00 / Uppdaterad: 2015-08-15 11:06

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5555

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?