Huset består av en samling poetiska texter som på olika sätt gestaltar arbetet och tillvaron på en socialförvaltning någonstans i Sverige. Formgivningen av boken samspelar med dess innehåll – det är grått och sterilt och ekande tyst, precis så som jag föreställer mig de lokaler där försummade socialtjänstemän tvingas se sig själva försumma de barn […][...]

Det är alldeles för svårt att hitta en snygg vinterjacka. I övrigt finns det inga skäl till att inte tidigarelägga hösten och vintern i min mening. Jag är dålig på att hitta på saker utomhus. Jag tycker det är jobbigt att läsa i värmen. Jag har inte råd att ha semester. Och tusen anledningar till. […][...]

Var man är en roman som framställer en uråldrig berättelsearketyp: Två mäns kamp om samma kvinna, genom ett både subtilt och direkt utagerande maktspel. Större delen av berättelsen utspelar sig i ett vardagsrum. Därinne befinner sig Kim, en sjuksköterska som på en av sina få lediga dagar får besök av Tomas, en man som kliver […][...]

Jag har hittat en ny favoritförfattare! I den här boken går Kate Morton från klarhet till klarhet. Berättelsen tar sin början 1961, när den då 16-åriga Laurel smiter iväg från familjens picknick nere vid bäcken och gömmer sig i sin trädkoja, där hon råkar bevittna ett brott som kastar ett nytt ljus över familjeidyllen. Hon […][...]

Än en gång ger sig Therése Söderlind i kast med norrländskt svårmod, men denna gång tar hon steget längre och gör upp med det skamliga arvet i häxprocessen. Vägen mot Bålberget är en roman om fyra personer som under olika tidsperioder lever i en och samma bygd, Nyland. Vi får följa deras öden och vad […][...]

I Israel gör alla medborgare värnplikten (utom de ultraortodoxa, som inte behöver utföra denna samhällsplikt). För kvinnor innebär det två år i armén, för män tre. Och att göra värnplikten i Israel innebär att rent fysiskt konfronteras med den ockupation av palestinsk mark som pågår i landet. Man kan få arbeta vid en vägpostering, vid […][...]

Jag hade inte tänkt mig att religion skulle vara så centralt, men det är det tydligen. Dagens förstasidesrecension handlar om rättegången mot den ryska aktivistgruppen Pussy Riot, som i februari 2012 tog sig fram till altaret i den rysk-ortodoxa Frälsarkatedralen i Moskva, dansade några sekunder och senare dömdes till två års fängelse för huliganism. Det […][...]

I oklippt skick är det en relativt tyst videosnutt, den av de maskerade unga kvinnorna i neonfärgade klänningar, tajts och färgglada, stickade rånarluvor som tar sig fram till altaret i den rysk-ortodoxa Frälsarkatedralen i Moskva. De tokdansar som hastigast, kastar sig på golvet och gör skyndsamt korstecken, innan väktare släpar ut dem från kyrkorummet igen. […][...]