När Wislawa Szymborska fick nobelpriset 1996 fick jag hennes senaste diktsamling av min farbror, som brukade köpa nobelpristagarna till mig eftersom han visste att jag tyckte om att läsa. Jag var femton år gammal och blev glad över att jag för en gångs skull förstod något. Utöver Karin Boye och lite samlingar klassiker (”jag har […][...]