I torsdags fyllde Emil Svensson från Katthult i Lönneberga by i Småland 50 år. Och tvärtemot vad man kanske kan tro har jag väldigt lätt att se en femtioårig Emil framför mig. Lite rund och tunnhårig med varma leende ögon innanför de sneda glasögonen, så tänker jag mig honom. I böckerna om Emil är Astrid Lindgren väldigt noggrann med att påpeka att Emil faktiskt skulle komma att bli ordförande i kommunalnämnden när han blir stor. Det förvånar mig inte, för Emil är en kreativ, engagerad och modig människa med stor människokännedom och ett ännu större hjärta, och det är egenskaper som är värda allt inom politiken.

Jag läser Stora Emilboken högt för min dotter, egentligen inte för hennes skull eftersom hon inte ens är ett halvår, utan mer för att det är en bok som gjord för högläsning. Att det tar mig ungefär tio gånger så lång tid att läsa högt än att läsa tyst bekommer mig inte så mycket, istället ger det mig möjlighet att tänka samtidigt som jag läser. Jag inser att mina egna bekantskaper med Emil och egentligen större delen av Astrid Lindgrens författarskap främst har gått genom filmen. Jag är uppvuxen med de bonde-romantiska bilderna av Emil i Lönneberga och Barnen i Bullerbyn, jag ser husen, hagarna, slingervägarna, hästskjutsarna och kattungarna. Och jag hör Astrid Lindgren berätta sagorna. Men jag har aldrig förr tänkt på hur talspråklig texten är, vilket också bidrar till den fantastiska närvarokänsla som finns i böckerna om Emil. Den enda nackdelen med att läsa högt är att det blir så uppenbart att jag inte kan imitera småländska.

Det jag också noterar när jag som vuxen läser det jag som barn såg på film är vilken central roll pengar har i berättelserna om livet på gården. Det var fattigt i stugorna i Småland på den tiden, det berättar Astrid Lindgren för oss om och om igen. Och det även för familjen Svensson trots att de hade både hästar, kor, grisar och hönor. Vi vet alla att soppskålen som Emil stoppade huvudet i kostade fyra kronor och att det var en halv förmögenhet för pappa Anton. Men jag får också reda på att en häst var värd 300 kronor, att Emil budar hem en halt höna på auktion för 25 öre, att pojkar på den tiden kunde få både två och fem och tio öre för att öppna en av alla småländska grindar som blockerade vägarna. Det fanns mycket som Emils pappa förfärades över när det kommer till Emil, men inget så mycket som när Emil inte kunde hålla i slantarna. För sparsamhet var en dygd, precis som nykterhet och ärlighet och att hålla sig ifrån slagsmål.

Nu ska du förstå, att en bonddräng på den tiden arbetade och släpade hela veckorna året runt och kom just aldrig ut på några nöjen, därför var en sådan där auktion en riktig rolighet för honom, och då ville han gärna slåss. Han visste inte vad han skulle göra med allt det där vilda som plötsligt bubblade upp i honom när han kom ut bland folk.

Framför allt skildrar Astrid Lindgren vardagen i det svenska bondesamhället. Det ligger en pedagogisk vilja i att lära dagens (gårdagens) barn hur det var förr. Ibland blir tonen lite väl undervisande vilket i och för sig bara får mig att le eftersom det är exakt i de fraserna som jag hör Astrid Lindgrens röst som bäst.

Därför vet jag alltför väl hur det var att ha tandvärk och dra ut tänder långt före tandborsten och värktabletternas tid, var man bäst fångar råttor i köket, att man inte kunde äta skinnet på korven och att man från sju kor kan få ut 30 liter mjölk. Och det är den bästa historielektion man kan få.

När ALMA-priset delas ut idag är det för att lyfta fram författare, illustratörer och organisationer som bidrar till att nya och befintliga barnbokskaraktärer sprider sig till barn. ”Bra litteratur ger barnet en plats i världen och världen en plats i barnet.” som Kulturrådet själva väljer att uttrycka det. Och jag kan inte se någon som skulle vara en bättre kompis, kunskapsförmedlare eller ordförande i kommunalnämnden än just Emil i Lönneberga. Det enda jag kan ha invändningar emot är att Astrid Lindgren inte tog i ännu lite mer och lät honom bli statsminister när hon ändå höll på. Eller hur var det nu, hade Sverige statsminister på den tiden?