Det är bara tisdag och två 10-poängare har redan recenserats! I går skrev Oscar om Pojken som fann en ny färg och jämförde läsupplevelsen med favoritromanen Vägen. Idag skriver jag om Jessica Kolterjahns fantastiska bok om Karin Boyes tid i Berlin. Den utspelar i början av trettiotalet när nazismen fick fler och fler anhängare. Boye såg med […][...]

“Jag är dränerad på liv.” Jag fick nyligt ett litet anteckningsblock från min vän och bokbloggarkollega Emeli. Det står “Writers I met and liked” på det svarta omslaget och under tiden jag läser Jessica Kolterjahns roman om Karin Boye tänker jag på hur perfekt detta block passar för att skriva ner citat och tankar under […][...]

Strax efter att Aktuellt övergått till Sportnytt börjar jag bläddra lite i högen av olästa böcker. När Pojken som fann en ny färg dyker upp läser jag det första tvåsidors-kapitlet. Sen läser jag kapitel två. Sen läser jag kapitel tre. När jag till slut lägger ifrån mig boken gör jag det för att det inte […][...]

Det börjar så bra. Bunkern är precis lika gastkramande som jag förväntat mig och efter ungefär tjugo sidor, där det fortfarande egentligen inte hänt något läskigt i reell bemärkelse, sätter min säkerhetsinstinkt igång. Den som fick mig att skippa skräckfilmer under hela uppväxten, för att jag var så rädd för bilderna innan jag ens hade […][...]

När tonårige Titus ser gamla bilder på människor som går runt och håller i sina datorer så tänker han att det är som om folk skulle gå runt och hålla lungorna utanför kroppen. Bisarrt. Opraktiskt. Onaturligt. Titus och hans kompisar har, liksom den stora majoriteten av i alla fall amerikanerna, själva hjärnan uppkopplad mot nätet, […][...]

Märk: Vanja (fullständigt NAMN: Brilars Vanja Essre Två) kommer med TÅG till STADEN Amatka, längst ut vid KANTEN av civilisationen. Hennes SYSSELSÄTTNING där är att prata med MEDBORGARE för att undersöka intresset för HYGIENPRODUKTER från det något rikare Essre, där man specialiserat sig på sådant. Hon märker Amatka: en GRUVA, en kall och gråskitig STAD […][...]

Framtiden ser mörk ut – i alla fall om vi ska tro våra skönlitterära författare. Inte minst ungdomsböckerna, ”Y/A” eller ”crossover” – kärt barn har många namn – frossar, i spåren av Suzanne Collins Hungerspelssuccé, eller vem det nu var som var först, i framtidsvisioner, den ena dystrare än den andra. Vägarna dit verkar oräkneliga. […][...]

Veronica Roth är författaren som skrev en miljonsäljande sci fi-trilogi medan hon studerade på universitetet i Chicago. Divergent är titeln på den första boken i serien som kommer att bli till film framöver. Hjältinnan i romanen heter Beatrice ”Tris” Pryor. Hon lever i ett futuristiskt Chicago där man delar upp samhället i olika falanger utefter […][...]

Tänk dig att du tar Kajsa Ekis Ekmans debattbok om surrogatmödraskap från härom året, Varat och varan, och slänger den i en mixer ihop med Francine Pascals menlösa flickboksserie som åtminstone jag slukade i början av 90-talet, Tvillingarna på Sweet Valley High. Strössla med lite science fiction, och tadaa: Bumped. I Megan McCaffertys framtida USA […][...]

I åtminstone min utgåva av Reqiuem, den sista delen i Lauren Olivers Delirium-trilogi, finns en bonusnovell om karaktären Alex, huvudpersonen Lenas första kärlek. Det stör mig lite. Jag tycker inte att man avslutar en episk dystopisk trilogi bara för att på nästa sida säga ”Jo, och förresten –”. Den texten borde mycket hellre ha funnits […][...]