För artonåriga Nina är livet ganska grått. Varje dag samma sak: ändlösa, tröstlösa timmar på en trist hårsalong i staden Roubaix i norra Frankrike. Det är inte vad Nina vill. Livet måste rymma något större, någonting mer än att klippa slitna toppar och smöra för nonchalanta kunder. I hemlighet drömmer hon om ett liv inom teatern – en värld som skulle få henne att bli hel (och inte som nu, en skugga av den hon är ämnad att vara) och dessutom fylla hennes liv, som nu går på konstant repeat, med mening. Hon skulle bli en Nina att räkna med, en Nina som Nina i Tjechovs Måsen istället för Nina av, tja… en slump?

Nina av en slump är en märklig liten berättelse. Michèle Lesbre skriver omsorgsfullt och med lätt hand om en ung kvinnas uppvaknande från sömnig flicka till livstörstande människa. Det är dock bara en av alla de berättelser som cirkulerar i den här knappt tvåhundra sidor långa romanen. Här löper hela tiden flera parallella livstrådar, som ibland är svårt att hålla isär. De vävs in i varandra och det är svårt att avgöra om vi befinner oss i drömmar, minnen, fantasier eller i verkligheten.

Här finns avsnitten om den gåtfulle Pjotr, liksom barndomens minnen där folk dansade och var lyckliga (på franskt melankoliskt sätt) och så är det de kursiverade partierna som utspelar sig i fabrikschefens Delplats hem. Han är en äkta skitstövel och ”hans” historia har något otäckt, nästan sadomasochistiskt över sig. Allra starkast är kanske berättelsen om Ninas mamma Suzy. Hon arbetar för Delplat, på hans textilfabirk och är en av hjärnorna bakom den strejk som utbryter när fabrikens arbetare varslas om nedläggning och avsked. En konflikt som ska få ödesdigra konsekvenser…

Även om boken bara kretsar kring ett par lediga dagar i Ninas liv känns det som om den handlar om ett helt liv, om flera liv. Tiden är liksom satt ur system, den finns men ändå: det är som om den inte existerade. Att Michèle Lesbre har jobbat med en upplöst form av berättande är tydligt, men atmosfären är tät, slingrande och sugande. Språket blir närmast hypnotiskt. Jag älskar när detta händer. De gånger som jag faktiskt blir bergtagen av litteratur är få och kanske just därför så värdefulla. Detta är ett sådant ögonblick.

Därför kommer jag att läsa om Nina av en slump. En läsning är nämligen inte tillräcklig. Den här boken har så många underströmmar och dunkla rum som helt enkelt måste upptäckas.

Slutligen: Det här är en bok för både stora och små. Okej, kanske inte för de allra minsta, men jag tror att Lesbre har förmåga att tilltala ett ganska brett åldersspektra. Jag vill inte definiera detta som vare sig en renodlad ungdoms- eller vuxenroman, men den är utan tvekan precis en sådan bok jag skulle sätta i händerna på min dotter. Om jag hade någon.