Recension

: Strindberg för dig som har bråttom
Strindberg för dig som har bråttom Henrik och Katarina Lange
2012
Kartago förlag
7/10

7,5 hp Strindberg för dig som har bråttom

Varför söka en högskolekurs i ämnet? Varför vänta på antagningsbeskedet? Varför gå på föreläsningar och seminarier i fem veckor för att sen avsluta med en hemtenta på 8 sidor när man kan läsa Strindberg för dig som har bråttom och få samma kunskaper om Strindberg som en genomsnittlig kandidat i litteraturvetenskap har (om man bortser från de analysredskap man får med sig från en högskolekurs).

Konceptet känner vi igen från Henrik Langes tidigare produktion med exempel som 80 romaner för dig som har bråttom. Det här tycker jag är bättre och roligare än dem. Eftersom man inte bara får en snabb genomgång i ett litterturprettos bokhylla utan faktiskt får en snabb neddykning i samma prettos anteckningar från föreläsningen om Strindberg i litteraturvetenskap A.

Strindberg för dig som har bråttom är som små utbrott av power-pointpresentationer och föreläsningsanteckningarna som mina lärare i litteraturvetenskap har använt sig av under åren på olika kurser, nivåer och skolor. Strindberg är alla litteraturforskares favoritförfattare (jag har funderat en del på hur det kan bli så eftersom han inte är studenternas favoritförfattare). Det visar sig också att han är humorsveriges favoritobjekt. Och det blir en lyckad krock.

Efter en snabb genomläsning får man en kort sammanfattning om ett tjugotal av Strindbergs litterära verk, min favorit är ”Ockulta dagboken för dig som har bråttom”.

I en dagbok skriver Strindberg ner hur han mår, vad han äter och dricker,.. …vad han läser, skriver och… …om sitt sexliv med Harriet Bosse.

Man får lära sig att han också målade, om hans intresse för alkemi och musik, om hans påstådda galenhet och infernokrisen. Man får lära sig om hans många, inte helt okomplicerade förhållanden, om hans vänner och om hans fiender. Och såklart en massa kuriosa som vad Strindberg åt, hur han såg ut och små inblickar i Strindbergs samtid.

Det här är en bok att bläddra i, skratta lite åt och suga åt sig av kunskap. Ärligt talat finns det inte en litteraturstudent som har läst alla dess verk av Strindberg, de flesta har på sin höjd bara läst Röda rummet. Så varför ska du behöva gå igenom den där jobbiga processen som slutar i en hårslitande hemtenta?

Viktigast av allt för att det ska verka som att man har de där 7,5 hp i Strindbergiana på middagsbjudningar i 50-årsåldern är ju att man lär sig uttala hans namn rätt. Och där måste jag underkänna de som hoppar över universitet och läser Katarina och Henrik Langes bok. Nej han hette inte Ågåst Strindberg. Man säger helt enkelt August Strindberg.

Camilla Hällbom

Publicerad: 2012-12-29 00:00 / Uppdaterad: 2012-12-28 16:49

Kategori: Recension | Recension: #5036

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?