Har läst den här boken och delar inte alls din uppfattning. Tycker den är fylld av klyschor och floskler som författaren Maria Farm klippt och klistrat ihop ifrån olika teoribildningar om sorg. Tycker även att det är fräckt att låta det framstå som att orden och uttrycken är hennes egna, som det där om att sorgen är randig t.ex. Det säger varenda terapeut på BUP när de pratar med barn i sorg. För mig fattas ett djup och en komplexitet i boken, det fattas kärna och känsla. Tycker boken mer framstår som ett beställningsjobb från ett förlag som har velat tjäna pengar på ämnet. Såg henne även framträda på Nyhetsmorgon och hon hade absolut ingenting att säga. Man såg att hon famlade efter orden och inte kunde besvara frågorna hon fick. Det känns inte förtroendeingivande.