Jag fick praktiskt taget Annas mat med modersmjölken. Och med Annas mat menar jag naturligtvis Anna Bergenströms Annas mat från 1991. Nu, drygt tjugo år senare, kommer den andra nyutgåvan – utökad och reviderad men fortfarande alldeles alldeles underbar.

Jag har tidiga minnen av tomatsallader, vridna baguetter, pajer och puttrande köttgrytor. När jag sedan flyttade hemifrån skaffade jag både Under valnötsträdet och Kärlek, oliver och timjan. Precis som Annas mat är de fyllda med Annas frestande recept och dottern Fanny Bergenströms läckra bilder.

Det härliga med Annas Bergenströms böcker och mat är att de är så prestigelösa. Här finns inget snobberi, utan ett ganska distinkt matter of fact: mat ska vara god, enkel att laga, vacker att se på men samtidigt med den där lilla knorren som gör den så där oemotståndlig att man bara måste ta en bit till.

Annas mat är en grundkokbok och går i tur och ordning skafferiets (eller kylskåpets) alla hyllor: grönsakerna, potatisen, svampen, äggen, sopporna, fisken, köttet och så vidare. Självklart finns här också avsnitt för ostälskaren, dessertfreaket och (socker)bagaren. Visserligen saknar jag surdegsbröden (det lilla avsnittet hade kunnat bli större) och lite mer ”nytänk” kring julmaten, men annars är det mesta täckt. Från Abboren till Örtsåsen.

Anna Bergenströms kokbok är på många sätt en matodyssé. Här finns rätter från världens alla hörn, men fokus ligger på något slags svensk-fransk-medelhavsinspirerad kokkonst. Kanske är det just medelhavsmaten som är hennes signum. Det är hit hon har återvänt i flertalet av sina böcker och det är nog en av anledningarna till att Sverige började äta fetaost som aldrig förr.

Tack och lov finns inga pekpinnar. Här är inget förbjudet. Tvärtom, recepten är verklig matglädje. De inspirerar också till improvisation. En exprimentationslusta där det inte gör något om sufflén faller ihop (läs Annas förord så får ni veta att en misslyckad sufflé faktiskt är en crêpe de la crêpe…) Det är en tillåtande matfilosofi och det är väl precis vad vi behöver i dagens ankdamm av larviga dieter.

Enkla rätter varvas med lite mer komplicerade. Ingenting är för svårt, allt är möjligt. Och mätt lär man bli. Hm…. Jag blir snarare vrålhungrig när jag bläddrar i denna skatt. Vissa recept har jag vid det här laget lärt mig utantill, de är som gamla vänner som då och då besöker min kök. Andra väntar fortfarande på att bli tillredda, vilket är kul – för vem kan tacka nej till nya bekantskaper?

Många av recepten från de tidigare utgåvorna är alltså kvar. Och den som har mor och dotter Bergenströms andra böcker kommer troligtvis
att känna igen sig. Men här finns också nya rätter på menyn. Och det är förstås alltid lika trevligt. Dessutom är nyutgåvan vacker att se på. Layouten är särledes proffsig (så många kokböcker som faller på det!) och känns på något sätt typiskt Bergenströmsk. Kombinationen av allt detta ger maten profil. Anna sätter inte bara sin stämpel på sitt matgalleri, utan lyckas även skapa ett slags atomsfär till mat och matlagning. Denna inställning, påminner om Jamie Olivers och Leila Lindholms här snålas det inte på det goda. Nej, snarare är det en explosion i matsensualism. Jag kan inte låta bli att tänka på Julia Child och kanske är Anna Bergenström Sveriges svar på denna köksdrottning.

Så här i julklappstider är det väl inte fel att rekommendera denna matbibel som en ypperlig present till… ja, praktiskt taget vem som helst. Det är en oumbärlig del, en ingrediens till och med, av vardagen. Kort sagt, med Annas mat kan du inte misslyckas.