Utgiven | 2012 |
---|---|
ISBN | 9789186629335 |
Sidor | 202 |
Orginaltitel | A Clockwork Orange |
Översättare | Caj Lundgren |
Först utgiven | 1962 |
De flesta är väl bekanta med Stanley Kubricks filmatisering av Anthony Burgess kultroman A Clockwork Orange. Filmen såg jag långt innan jag läste boken, vilket jag alltså precis har gjort. Filmen är en sån där otäcking som kryper under skinnet på en – den dystopiska skildringen, det brutala ultravåldet i skruvad kombination med musik av Bach och Beethoven, karaktärerna som verkar helt renons på moral och känslor. En bisarr värld – både främmande och mycket välbekant – målas upp för ens ögon.
Att läsa boken är, självklart, något annat. Jag vill börja med att hävda följande: A Clockwork Orange (eller som det uttyds på svenska: Apelsin med urverk) är inte särskilt njutbar att läsa. Den bjuder inte på några hisnande skönhetsupplevelser. Den är stundtals mycket obehaglig. Men den är, som litterär skapelse och fiktivt samtidsdokument betraktad, mycket intressant.
Alex, blott 15 år gammal, drar runt med sina kompisar (”drogisar”) och fördriver tiden med ultravåld – dvs. att misshandla, råna och mörda helt oskyldiga människor. De gör det på samma sätt som andra kids går på bio eller tuggar tuggummi. Anthony Burgess har placerat dem i en dystopisk framtid, som kanske inte ligger alltför långt fram i tiden. Det är något slags England som har influerats mycket av rysk kultur. Det märks framförallt på språket Alex och hans kompisar pratar – samma språk som romanen är skriven på. Det är en slang som Burgess själv uppfunnit, med ord som huvudsakligen är avledda från ryska och som sedan förvrängts så att de bildat ett eget idiom. En typisk mening kan se ut såhär:
”Vi fillade runt i nåt som kallades nerstan ett tag och skrämde gamla vecker och tjinor som korsade gatorna och sicksackade efter katter och sånt.”
Det tar några sidor innan man vänjer sig, men därefter är det varken komplicerat eller besvärligt. Det flyter på bra. Längst bak i boken finns en liten ordlista bifogad, men man lär sig själv orden ganska snabbt. Det rör sig om några hundra stycken. Just detta med språket är det som ger A Clockwork Orange dess karaktär. Mina tankar går till Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i övre Kågedalen; en annan roman där själva språket får avgöra romanens karaktär och placera texten i en kontext. I en framtida, dystopisk värld talar man naturligtvis ett förvrängt språk. Det är till stor del också ett språk som hör den förvildade ungdomen till. En annan roman jag kommer att tänka på är George Orwells 1984 med dess nyspråk; det vanliga språket omformas av myndigheterna för att kontrollera medborgarna och själva deras tankeverksamhet. Även om språket har en annan funktion i A Clockwork Orange (här kan man tvärtemot 1984 säga att Alex och hans kompisar tagit makten över sitt eget språk) är det dock en bärande faktor för att ge romanen dess prägel av dystopi.
Förutom språket är det diskussionen om brott och straff som fascinerar. Alex blir till slut tagen av polisen (”milisanterna”) och hamnar i fängelse. Men han får möjligheten att pröva på en ny behandlingsmetod som går ut på att göra honom fysiskt illamående inför våld, och på så sätt blir han oförmögen att utöva det för honom tidigare så kära ultravåldet. Fängelseprästen är dock den varnande, för att inte säga profetiska, rösten, när han tar upp frågan om den fria viljan. Om det är så att Alex blir illamående och inte väljer våld när han får möjlighet, är det ju inte för att han blivit ”omvänd” och blivit en god människa, utan för att han rent fysiologiskt inte kan välja. Då kan man väl inte tala om ett fritt val? ”Han upphör att vara en missdådare, men han upphör också att vara en varelse i stånd till en moralisk valhandling”, som prästen konstaterar. Detta är en bärande diskussion genom romanen.
Hos ett par som Alex och hans ”drogisar” bryter sig in finns ett manuskript med delar av en bok, som heter just ”En apelsin med urverk” som handlar just om detta: ”…försöket, säjer jag, att påtvinga [människan] lagar och villkor som är avsedda för en mekanisk skapelse…” som det bland annat står. ”En apelsin med urverk” är den bisarra beteckningen på en människa som upphört att vara människa, en sammansättning ord utan betydelse. Försöket med Alex förvandlar människor till mekaniska varelser i en mekanisk skapelse, och låter dem inte vara människor av kött och blod. Men är det värt att låta människor vara människor till vilket pris som helst? Om detta handlar jubilerande A Clockwork Orange. 50-åringen står sig mycket väl.
Publicerad: 2012-10-02 00:00 / Uppdaterad: 2012-10-02 00:51
En kommentar
[...] | Sök efter och diskutera film på Filmdelta – Världens största filmdatabas på svenskaAnthony Burgess “A Clockwork Orange” | dagensbok.comOm författaren. Anthony Burgess föddes år 1917 i Manchester. När han 1959 fick beskedet att han [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).