Man kan vara rädd som en fågel, man kan vara glad som en fågel, man kan vara blyg, man kan vara jäktad, skrattig, nervös, cool, hysterisk, hängig, mätt, arg, trött, ledsen, lycklig. I Känslornas pekbok, illustratören Hanna Albrektsons debutbok, finns det fullt av fåglar med olika känslor. Kan man recensera en pekbok? Jag vet inte. […][...]

Det är en ynka vecka kvar innan bokmässan i Göteborg går av stapeln igen. Det märks på det febrila arbetet här på Dagensbok. Vi har möten, bokar intervjuer, läser böcker, lusläser seminariekatalogen och ser fram emot mässan och vilan som kommer efter den. Samtidigt skriver vi såklart fler recensioner för er att läsa. På lördag […][...]

Fredagen den 14 september. Det är mer än fullsatt på Stadsbiblioteket i Malmö och jag är glad att jag kom hela en och en halv timma innan beräknad start. Vi skämtade trots allt om att vi skulle tälta utanför. Fyra platser har jag paxat och paniken börjar stegra sig när kvinnan framför mig sätter sig […][...]

Förmiddagen stiger ut på gårdsplanen och lägger sin milda hösthand över alltsammans, Erik har öppnat fönstren i alla väggarna, de har suttit en lång stund och Krister har överraskad svarat på frågor och tänker att Siv skulle ha hört mig, hon skulle ha hört mig, för hon kommer inte att tro mig om jag berättar […][...]

Efter min läsning av Väldigt sällan fin är det självklart att jag vill veta mer om Noah, huvudkaraktären i romanen och författaren bakom boken, Sami Said. Vi har mejlat med varandra och här är resultatet, mina frågor och hans svar. Varför tror du att Noah är så negativ och stänger in sig själv istället för […][...]

Jag har svårt att tycka om Noah, huvudkaraktären och berättaren i Väldigt sällan fin. Han har också svårt att tycka om andra. Han är tvär och vrång, släpper inte så gärna in människor i sitt liv och vill inte ta del av deras. Det handlar om fördomar och främlingskap, det handlar om ett vi och […][...]

När Harpa rusar in i den lilla källarlägenheten i Reykjavik har hon hjärtat i halsgropen och vet inte i vilket skick hon kommer att hitta sin 14-åriga dotter. Edda har under det senaste året förvandlats från en snäll liten flicka till tonårsförälderns värsta mardröm, hon knarkar, super och hänger med stadens avskum. Harpa hittar sin […][...]

Precis som vi skriver under dagens isländska special har de isländska författarna en självklar del i den nordiska litteraturen. Island må vara ett litet land, men är ändå förhållandevis välrepresenterat både bland pristagarna för Nordiska Rådets litteraturpris och på bokmässan. Romanförfattaren och poeten Sjón medverkar vid flera olika tillfällen på mässan. Bland annat gör han […][...]

Det här är inte en novell i klassisk mening. Det är inte en sammanhängande historia som börjar på första sidan och avslutas på sista. Istället är det ett antal kortnoveller som alla är hämtade ur samlingen Gula húsið. Det är en mängd ytterst korta nedslag i olika människors tillvaro. Människor som alla på olika sätt […][...]

1600-tal, hundra år före Linné. En isländsk självlärd lärd man är i Köpenhamn för att ställas inför rätta för trolldom; han har drivit ut andar, han är papist, han räknar fåglar, han vägrar vara med och slå ihjäl utlänningar. Uppenbarligen är gubbfan farlig. Danmarks främste vetenskapare (en som skapar vetande) bjuder in den fattige kusinen […][...]