Mona Lisa med mustasch eller försedd med obsen text. Ödessymfonin som ringsignal till mobilen eller en Goethe-dikt i antisemitisk tappning. En bilreklam som talar om att kejsaren fått nya kläder eller Munchs Skriet som uttrycker sin fasa över miljöförstöring, tjatiga barn eller en politisk motståndare. Det finns bilder som är så kända att de dyker […][...]

”Eländesskildringar”, ”sanna historier”, ”Misery Lit” eller till och med ”Misery Porn”. ”Om suget efter brutala och självutlämnande berättelser” lyder undertiteln när litteraturvetaren Annette Årheim återvänder till den här typen av skildringar i nya boken Misery Lit. Återvänder och återanvänder kan man kanske säga, för Misery Lit är till stor del en light-version av Årheims doktorsavhandling, […][...]

I korridorerna på min högstadieskola i mitten på 90-talet satt killarna och plinkade på gitarrer medan tjejerna mer eller mindre stjärnögt satt och tittade på. Varför gjorde vi det? Varför högg vi inte bara en gitarr själva spelade själva istället för att bara sitta och glo? Det var ju inte som att ribban var särskilt […][...]