Recension

: Flisan 9 - Tävlingsdax
Flisan 9 - Tävlingsdax Pia Hagmar
2012
B.Wahlströms
4/10

Konsekvenserna av de vuxnas frånvaro i stallet

Utgiven 2012
ISBN 9789132161230
Sidor 128

Om författaren

Pia Hagmar Foto: Clas G Carlsson

Foto: Clas G Carlsson

Pia Hagmar är född 1961 i Göteborg och numera bosatt i Dalsland med sin familj. Hon började sin författarbana redan som sjuåring, tyvärr ville inte förlaget ge ut hennes spännande äventyr då. Men efter tjugo års skrivande kom den första boken ut. Hon har tidigare arbetat som journalist men är nu författare på heltid. Pia Hagmar är mest känd för de hästböcker hon skriver för ungdomar, bland annat serien om Klara. Hon har ett eget arabiskt fullblod som hon hämtar mycket inspiration ifrån.

Sök efter boken

Hästböcker handlar inte bara om hästar, även om många tycks tro det. Det tar visserligen mycket tid att ha en egen häst, så många andra intressen finns det oftast inte tid över till. Men det betyder inte att man är avskärmad från det övriga livet.

Skolan måste man gå i och vänner klarar man sig inte utan. Nu är det visserligen sommarlov i Tävlingsdax men kompisbekymmer har Flisan ändå. Siri och Flisan är bästisar, vilket ibland kan vara svårt eftersom Siri väldigt lätt känner sig sviken av Flisan, trots att Flisan visst vill vara med henne. Rebecka och Flisan är ovänner sen Flisans förra bästis Ninna svek Flisan och bara började vara med Rebecka. Alla är rädda för att bli ensam och lämnad kvar. När Ninna börjar tröttna på att bara vara med Rebecka som bara skryter om ridlägret hon har varit på förändras ställningarna i tjejgruppen.

På hästryggen är det heller inte så lätt. Flisan har anmält sig och Tarzan till hopptävlingen på ridskolan. Samma tävling som Kevin och Sofie ska delta i med Göstas travhästar Nikon och Max. Barnen är läskigt övergivna av de vuxna när de hopptränar sina hästar, och därför blir också olyckan ett faktum. Visserligen finns Gösta med på ett hörn, men han kan ingenting om hoppträning och barnen får fria händer när det gäller hästarnas utbildning.

När Flisan går omkull med Tarzan gör alla allt för att hennes föräldrar inte ska få veta någonting. Sofie lånar ut ett par hela ridbyxor och händelsen nämns aldrig igen. Men självklart sätter den spår hos Flisan. Och eftersom ingen förutom de som var med, vet vad som har hänt, kan inte heller någon hjälpa henne. Förutom Siri som är ännu räddare än vad Flisan är. Tyvärr är det när alldeles för unga tjejer och killar får hantera sina egna och sina hästars rädslor själva som ridning blir farligt. Och inget av det tas upp i Tävlingsdax.

Flisan blir utsatt när hon slits mellan kärleken och ansvaret för Tarzan, sin egen rädsla och viljan att vara alla till lags. En utsatthet som är väl gestaltad, men jag skulle vilja att hon hade mod att vända sig till sina föräldrar för att få hjälp att hantera den.

När Rebecka helt plötsligt också ska delta i tävlingen med Tarzan som hon, vad jag förstår, aldrig har ridit, hoppas jag nästan att det ska gå riktigt dåligt för henne. Inte för att jag vill henne något ont, utan för att alla hästtjejer som läser boken ska lära sig att det enda sättet att bli bra på ridning är genom respekt för sin häst och säker hästhantering. Och att ha hästvana vuxna i sin närhet.

Emelie Novotny

Publicerad: 2012-07-09 00:00 / Uppdaterad: 2012-07-08 22:21

Kategori: Recension | Recension: #4792

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?