Jag har inte helt lätt att komma överens med Lydia Davis hajpade och nu till svenska översatta Samarbete med fluga och andra noveller. Den är bråkig, lockar mig bitvis med sin experimentlusta och detaljrikedom, men lika ofta tröttar den ut mig. Läsandet blir som svajig relation där jag inte kan bestämma om jag ska ge mig hän eller inte.

Varieties of disturbance, som originaltitel är, säger mig något mer om läsupplevelsen av dessa varierande och mångfacetterade noveller än den översatta Samarbete med fluga, vilken är hämtat från titeln till en av de kortare texterna i boken. Samtidigt är det väl just vad flugan är – ett störningsmoment? Med den snett från sidan inkommande blicken och förmågan att bena upp sammanhang i stort och smått sammanfattar det ändå samlingen bra. Dessa texter hade kanske inte kommit till utan den där förmågan att lägga märke till flugan på långfärdsbussen och dess betydelse i den mänskliga vardagen.

Lydia Davis noveller har mycket olika längd, somliga är korta som dikter medan andra sträcker och broderar ut sig över ett större antal sidor. Och nej, det rör sig oftast inte om noveller i någon klassisk mening. Här finns mer än bara de komprimerade livshistorier och intensifierade, avgörande ögonblick som brukar karaktärisera novellskrivandet. Lydia Davis är experimentell – på gott och ont. Som mest experimentell blir hon i just de kortare, till formen lyrikliknande noveller jag nyss nämnde, samt på de ställen där hon med vetenskaplig exakthet staplar upp texten i vad som blir undersökningar eller korta avhandlingar. I ”Vi saknar dig: En studie av krya på dig-brev från en fjärdeklass” går det torra undersökandet lite väl långt. Här studerar Davis brev från barn som skriver till sin klasskamrat på sjukhuset. Ur ett sakligt och grammatiskt perspektiv dissekeras barnens brev, med likheter och skillnader. Till en början är detta roande på ett språknördigt och ironiskt sätt, men ju längre in i texten jag kommer desto tröttare blir jag. Någonstans på vägen tappar finurligheten sitt sting och där andra av Davis noveller kan kännas aningen för korta för att nå djup, vill jag däremot skära ner denna. I den långa ”Helen och Vi: en närstudie i hälsa och vitalitet” blir jag däremot förtjust över den noggrannhet Lydia Davis använder när hon jämför två vitala, äldre damers livshistorier.

Överlag är det tonen och underfundigheten i Samarbete med fluga och andra noveller som gör mig irriterad och ofta gör att jag tappar engagemanget. Det finns en finurlighet som många gånger tar ut sig själv och skapar en distans till det lästa. Lydia Davis är uppenbarligen grammatiskt intresserad och språkligt lekfull; om hon skrev poesi skulle hon helt säkert kallas språkmaterialist, vilket får mig att tänka att det är synd att vissa av texterna inte har utvecklats mer åt det hållet. I ett poetiskt sammanhang, där den språkliga rösten kunde sväva mer fritt, skulle jag troligen ha lättare för det torra och avståndstagande.

Trots sin brokighet är Samarbete med fluga och andra noveller väl värd att införskaffa. Läs den för de fiffiga detaljerna och perspektiven, den språkliga leken och – inte minst – Davis ambition att vidga och utveckla novellgenren.