Länge hade jag en föreställning om att det där med attityder kring sex och sexuell identitet i stort sett gick framåt. Att vi stadigt blev mer avslappnade, mer liberala, mer toleranta inför hur andra människor valde att leva sina liv. Jag hängde i lite större städer, i någon sorts kulturkretsar, på universitetsorter, och jag liksom antog att den där inskränktheten som fanns till exempel i småstaden där jag växte upp faktiskt låg bakom oss i tiden, inte bara mig personligen rent geografiskt.

Sedan började jag hänga mer i småstäder igen och insåg att jag fattat det fantastiskt fel.

Till mitt försvar är det ganska lätt gjort. Småstäder och landsbygd kommer inte särskilt mycket till tals, vare sig i kulturliv eller i offentlig debatt. Inte minst ungdomskulturforskning, som man väl kan säga att Sexualitetens omvandlingar handlar om, rör sig gärna i olika kretsar i större städer.

Antologin Sexualitetens omvandlingar, med undertiteln ”Politisk lesbiskhet, unga kristna och machokulturer” samlar emellertid akademiska uppsatser om ungdomars tankar kring sex från en rad olika sammanhang – också geografiska. Här finns feministiska grupperingar, tjejer och killar i ”mångkulturella” förorter, machokillarna i handbollslaget och frikyrkliga ungdomar som tänker att sex ska sparas för den rätte (eller kanske inte).

Märkligt nog saknas närmare presentationer av de olika forskare som bidrar, vilket är ett stort minus i kanten för den som gärna skulle vilja läsa vidare i något ämne. Den enda jag känner mer än till namnet är socialantropologen Fanny Ambjörnsson som här bidrar med ett avsnitt kring komplexa och ofta klasspecifika strategier kring att kallas eller kalla andra för ”hora”, utifrån samma material om gymnasietjejer som hennes avhandling, den mycket intressanta och underhållande I en klass för sig, också bygger på.

Texterna i antologin ingår i alla fall i ett projekt som under namnet ”Ungdom, sexualitet och kön i gränslandet” behandlar könsroller, sexuell identitet, förtryck och motståndsstrategier ur någon form av kulturanalytiskt perspektiv. Tillsammans ger de en mångfacetterad bild av ungdomars förhållningssätt till kön och sexualitet som till stor del bygger på intervjuer och deltagande observationer. Påfallande ofta får ungdomarna själva komma till tals i texterna, vilket både gör dem konkreta, levande och roliga att läsa och väger upp det faktum att en sådan här samling akademiska texter också kan bli ganska teorityngd.

Att göra var och en av artiklarna rättvisa i en sådan här text är förstås omöjligt. Sexualitetens omvandlingar är uppdelad i två delar, ”Vardagsliv, gränser och sexualitet” och ”Livspolitik, radikal feminism och sexualitet”. Egentligen vet jag inte varför. I den senare delen finns visserligen ofta ett mer öppet politiskt anslag – Camilla Kolm skriver om ”politiskt lesbiska”, tjejer som av feministiska skäl väljer bort relationer med män, Hanna Bertilsdotter om bisexuella mäns strategier, Sabina Ostermark diskuterar Riot Grrrls-rörelsen, fanzine och liknande och Birgitta Larsson och Anna-Carin Lindh intervjuar unga tjejer i ett feministiskt nätverk i en småstad – men förhandlingarna kring vem man får vara och hur man får bete sig pågår ju egentligen ständigt, i alla texterna.

För Ambjörnssons gymnasietjejer spelar som sagt klass stor roll för vilka roller och strategier som är till tillgängliga, men också etnicitet. Det gäller i hög grad också för tjejerna och killarna i ”mångkulturella” förorter i Margareta Forsbergs och Nils Hammaréns texter. Precis som de frikyrkliga ungdomarna i Jessica Perssons artikel försöker man foga samman liberala mediebilder och kompisars attityder med mer traditionella värderingar, komma på vad man själv vill och navigera mellan omgivningens spretiga krav.

De mest låsta positionerna tycks, kanske inte förvånande, finnas ”i toppen av näringskedjan” bland de grabbiga, heterosexuella männen i det handbollslag som Jesper Andreasson följt. Här är det machomentalitet, porr, sprit, bögskämt och sexistiskt skrytande om senaste ragget som gäller – trots att ganska få av killarna i enrum egentligen tycks vilja stå för det som sägs och görs i omklädningsrummet.

Placeringen av texten är i alla fall strategisk: när jag kommer fram till tjejerna som väljer lesbiskhet för att slippa heterosexuella killar har jag dessa ”vanliga killar” i bakhuvudet och känner en hel del förståelse och sympati. Tjejerna menar att detta att tända på kvinnor är en konsekvens av att de faktiskt uppvärderat kvinnor och framför allt ett sätt att komma ifrån heterosexets eviga över- och underordningar (jämför för övrigt med Linas recension av förlaget Xstorys sexhandboksserie på vår förstasida idag).

Jag vill inte heller se sex så. Jag vill att det ska handla om lust, inte bara makt. Men när killarna i den där handbollslaget pratar om tjejer, då handlar det just om makt. Om att nedvärdera och behandla som ting. Om att få ligga med någon och sedan genast döma ut den personen som horig och värdelös. Vad fan handlar det om?

Så har det egentligen hänt någonting? Jag vet ärligt talat inte.