Recension

: Starship Troopers
Starship Troopers Robert A Heinlein
1996
Replik
4/10

Vuxna män gör saker tillsammans

Utgiven 1996
ISBN 9188818144
Sidor 284
Översättare John-Henri Holmberg
Först utgiven 1959

Om författaren

Robert A Heinlein (1907-1988) räknas onekligen till Science fiction-genrens giganter. Med romaner och novellsamlingar som The Man Who Sold the Moon (1951), Starship Troopers (1959), Stranger in a Strange Land (1961) och The Moon is a Harsh Mistress (1966) har han kammat hem en rad Hugo Awards. Flera av hans romaner har också filmatiserats. Förutom skrivandet har Heinlein varit verksam i flottan, som flygingenjör och inom politiken. Dessutom har han fått en krater på månen uppkallad efter sig.

Sök efter boken

Tom Clancy har rekommenderat den här romanen. Bara det. På baksidan till den här utgåvan citeras hans omdöme att Heinleins ”fotspår är stora nog för att en hel nation ska kunna följa i dem. Vi vandrar den väg som hans idéer stakat ut. Han visade oss var framtiden finns.”

Nu har jag i och för sig aldrig läst Tom Clancy heller – och aldrig haft den minsta lust – men jag föreställer mig Clancy som en urbild av litteratur långt, långt ifrån mig. En macholitteratur som inte är det minsta avsedd för mig, och vars läsare förmodligen ger blanka fan i om någon som jag tycker att den suger eller inte.

Bara det att Starship Troopers för mig är en obehaglig, nattsvart dystopi, medan jag långt ifrån är säker på att författaren skulle hålla med om det. Här ligger jorden, den Terranska federationen, i ständiga kolonialkrig med rymdvarelser av olika slag. Det är militärerna som styr, och det enda sättet av få rösträtt eller bli valbar i politiska val är att ha gjort minst två års militärtjänst.

Det har nu romanens huvudperson, Juan Rico, bestämt sig för att göra och romanen följer hans militära karriär, med allt vad det innebär av stenhårda träningsläger, brutala slag, högteknologiska vapen och grabbig, grabbig gemenskap. Föraktet för civilister är kompakt. Lojaliteten gentemot kamraterna in i döden. Här handlar det om den starkares överlevnad. Tillvaron i rymden går ut på att utklassa eller bli utklassad.

Jag kan se lockelsen i den här svart-vita världen, i föreställningen om den ärofyllda striden, kampen för överlevnad, kamratskapet. Det är klart att det finns något tilltalande enkelt i en världsbild där det finns fiender och vänner man gör allt för och ingenting däremellan. Det är förstås skitfarligt.

Tankarna går till exempelvis de unga, amerikanska soldaterna som Evan Wright följer i Generation Kill. Är inte det här just precis godnattsagor för pojkar som ska växa upp och meja ner potentiella terrorister på andra sidan jorden? Sagor om modiga, tuffa, lojala pojkar och fiender som enbart är monster?

Människan är det hon är, ett rovdjur med vilja och (än så länge) förmåga att överleva i konflikt med alla konkurrenter. Accepterar man inte det kommer allt man säger om moral, krig, politik – och allting annat – bara att vara struntprat. En riktig moral utgår från kunskap om vad människan är – inte vad några samhällsarkitekter och välmenande tanter skulle önska att hon var.

Jag tror nog att Heinlein kanske skriver ganska spännande – fast naturligtvis på den där typen av machoengelska som fungerar ganska dåligt i svensk översättning – men det är svårt att uppleva det utan någon identifikation att liksom fästa sig vid. Däremot tycker jag att hans sätt att använda romanen för att kritisera sin samtid är lite intressant, om än halvgalet och småfascistiskt.

Krigsscenerna interfolieras av lektioner i ”historia och moralfilosofi”, ett slags samhällsvetenskap med betoning på vetenskap som i korthet går ut på hur överlägsen den militära människosynen och världsordningen är. Där får vi lära oss hur vårt eget depraverade, fnoskiga och odisciplinerade samhälle gick under och hur militärerna var de enda som kunde och kan ta ansvar för att styra upp världen (vilket de då gör i ständiga kolonialkrig som genererar hämndattacker som då och då utplånar hela jordiska städer, men varför skulle de där vimsiga civilisterna ha någon rätt att lägga sig i sådant..?) En nyckelfaktor i vår samtids förfall är till exempel oviljan att kroppslig bestraffa. Denna ”beprövade metod för att ingjuta samhälleliga dygder och respekt för lagen”, berättar en av dessa kloka militärlärare, tilltalade inte

en förvetenskaplig tjänstemannaklass som kallade sig ’socialarbetare’ eller ibland ’barnpsykologer’. Synbarligen var det en för enkel metod för att de skulle kunna acceptera den, möjligen därför att vem som helst kunde tillämpa den förutsatt att de använde samma tålamod och fasthet som krävs när man uppfostrar en hundvalp. Ibland har jag undrat om de kanske agerade som de gjorde därför att de hade ett egenintresse av att skapa kaos i samhället –

Är inte Robert Heinlein fantastisk? Det är så att man skulle vilja ha honom som skolminister.

Ella Andrén

Publicerad: 2011-06-04 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-30 07:49

Kategori: Recension | Recension: #4161

5 kommentarer

En riktigt usel bok, vill jag minnas. Dessutom märkligt att en bok med ett så osympatiskt innehåll kan vara så tråkigt skriven. Känns som att ca tre fjärdelar av boken ägnas åt föreläsningar om hur bra det är med barnmisshandel och dödsstraff. Inte speciellt spännande läsning.

Feedback66 Oregistrerad 2011-06-08 13:08
 

Beror ju också på vad man är intresserad av. Själv tycker jag att den politiska sidan är intressantast – om än riktigt osympatisk – medan jag nästan somnar i actionstriderna mot dessa enorma rymdspindlar och allt frossande i stridsdräkter och vapen :)

Ella Andrén Redaktionen 2011-06-08 13:31
 

Njae. Det låter som att ni sett missfostret till film istället för att ha läst boken.

Det är inte militären som styr, utan ex-militären. Tjänstgörande soldater eller officerare har noll att säga till om. Det är en mycket intressant och hyfsat felkorrigerande metod, men hänger på att de med vapnen går med på att lämna över makten till någon annan och är därmed möjligen orealistisk.

Rösträtt får man inte genom militärtjänst, utan genom ”federal tjänstgöring” som kan vara icke-militär. Och det är en ovillkorlig rätt – i boken beskriver en instruktör ”Om du är blind och rullstolsbunden kan du kräva att få genomgå federal tjänstgöring anpassad för dig”. En av berättarens kollegor kastas ut från grundutbildningen pga dåliga resultat, men kunde fortsätta sin tjänstgöring som kock i flottan.

Alla anklagelser om att Starship Trooper skulle vara fascistisk stupar på att militären inte alls har den glamouriserande roll som i äkta fascistdiktaturer. Folk klankar ner på militären utan rädsla för repressalier, småbarn känner inte igen alla utmärkelser och gradbeteckningar och föräldrar avråder sina barn från federal tjänst.

Boken är en mysko blandning av filosofi och militäraction, vilket beror på att Heinlein skrev den för en ungdomstidning. Hade han från första början skrivit den som en fristående bok skulle det säkert blivit annorlunda.

Men medge att nedsågningen av ”Våld löser ingenting” borde ingå som obligatorium på lärarutbildningarna?

Erik Gertkvist Oregistrerad 2011-07-30 11:49
 

Nja, det stämmer att militärtjänsten som krävs för rösträtt kan utföras vapenfritt på olika sätt, men det är fortfarande militären som sorterar folk, militären som styr hela strukturen och framför allt militärens världsbild som gäller. Man får inte rösträtt utan att ha blivit uppfostrad i det här militära sättet att tänka. Ingen får rösta utan att tänka som och vara godkänd av nuvarande makthavare, det är väl ganska extremt odemokratiskt? Dessutom är det ju militären som utför den faktiska politiken, ett agressivt kolonialkrig som uppenbarligen får brutala konsekvenser även för det civila samhället, och det spelar ju också stor roll.

Ella Andrén Redaktionen 2011-07-31 10:44
 

Erik Gertkvist har förstått boken. Hans sammanfattning räcker.

TJ Oregistrerad 2012-07-16 15:12
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?