Recension

: Skymningssång i Kalahari
Skymningssång i Kalahari: Hur människan bytte tillvaro Lasse Berg
2011
Ordfront
9/10

Ge människan i dig en chans

Utgiven 2011
ISBN 9789170372704
Sidor 313

Om författaren

Lasse Berg, född 1943, har sedan mitten av 1960-talet diskuterat globala frågor i böcker, filmer, reportage och radioprogram från framförallt Asien och Afrika. Särskilt uppmärksammad är den så kallade Kalaharitrilogin om människans ursprung och utveckling. Kalaharitrilogin omfattar Gryning över Kalahari (2005), Skymningssång i Kalahari (2011) och Ut ur Kalahari (2014).
Lasse Berg är hedersdoktor vid Lunds universitet och en uppskattad föreläsare. Lasse Berg Foto: Deep Sea Productions

Sök efter boken

Det här är inte vi:

Om ni läste Lasse Bergs förra (lysande) bok, Gryning i Kalahari, eller såg dokumentären Jordens snällaste apa, har ni redan hört hans grundsats: vi homo sapiens är, innerst inne, goda. Vänliga, solidariska, generösa, pratglada. Vi är inte byggda för att vara störst, starkast, snabbast och tuffast, vi blev inte en av jordens mest framgångsrika arter på att vara elaka. Vår stora hjärna, våra vassa redskap, vårt språk, vårt världsherravälde – allt det där är bara resultat; det som gör oss mänskliga uppstod den dag en flock apor i Afrika började samarbeta. Vi är den enda djurarten i världen som får en rent kemisk kick av glädjehormoner när vi ser någon annan bli glad, som skäms när vi sviker, som redan innan vi ens lärt oss tala blir rasande på den som motarbetar flockens bästa. Vi är den enda primaten som ler mot varandra, utan utskjutande hörntänder. Jordens viktigaste uppfinning är inte elden, spjutet eller datorn; det är den första ICA-kassen, ett hopvikt antilopskinn som gör det möjligt för alla att bära hem allt de hittar till boplatsen och dela solidariskt. Vi vill umgås. Vi vill hjälpas åt. Vi vill varandra väl.

Krigen är således inte en självklar del av vår natur, de är inte vår arvedel, och därmed inte vår obönhörliga framtid.

Det är något med det här påståendet som får en att haja till. Men herregud, bara se dig omkring i världen – ignorera det faktum att vi idag, 2011, har färre krig på jordklotet än någonsin i nedskriven historia och sånt – läs i valfri religiös skrift eller dagstidning om folkmord, våldtäkt och terrorism, kolla alla seriemördare på film och på pockettopplistan. Hur förklarar Berg all denna ondska och fascination för ondska om vi inte, innerst inne, är kaotiska monster som måste hållas i Herrans tukt och förmaning för att inte slå ihjäl varandra i hundratusental? Enkelt (eller ja, enkelt är väl det sista det är): Vi är kulturchockade, hela jämra arten. Efter att vi och chimpanserna gick skilda vägar vandrade vi omkring i Afrika i sex miljoner år, levde på nötter, frukt, fisk och smådjur, blev allt smartare, byggde upp djupt rotade beteenden och sociala mönster som var anpassade till små jämlika samlargrupper om 20–30 individer. Sedan för bara tiotusen år sedan slår vi oss plötsligt ner i stora byar med tusentals invånare och hårda hierarkier och börjar leva på gräs och storvilt. Varken våra hjärnor, våra hjärtan eller våra magar är gjorda för det. Och alla de där komplexa dynamikerna vänds uppochner och mot varandra …

Där ungefär slutade Gryning i Kalahari, och där tar Skymningssång vid. (Jo, de kan läsas helt oberoende av varandra, men det finns egentligen inget skäl att inte läsa båda.) Vad har egentligen hänt med den här apan under tiden vi gått från istid till kristid? Berg reser runt i världen och försöker förstå. Han spårar oss från de äldsta stenyxorna och grottmålningarna till Facebook. Han besöker krigsherrar i Liberia, folkmördare i Rwanda, huvudjägare och missionärer i Nya Guinea, bushfolk i Kalahari, personalchefer i Sverige. Han snuddar vid de äldsta myterna (vad är Första Mosebok, paradiset, syndafallet och Kain & Abel, om inte historien om övergången från sorgfritt samlarliv till hårt jordbruk?) och de nyaste (idén att det är grundläggande skillnader på människor som alla är till 99,99999999… % afrikaner). Framför allt gör han det vi ska göra: han berättar, han använder den där stora hjärnan till att inspirera sina medprimater och få dem att skratta och tänka, och håller hela tiden ett öga på det där: vilka är vi egentligen? Hur blev det så här, och vad kan vi lära oss? Vi kan ju uppenbarligen inte gå tillbaka till att äta ödlor på savannen, så hur bygger vi ett hållbart modernt samhälle som inte gör för mycket våld på vårt inre?

Vår arts överlevnad kommer att hänga på om vi lyckas globalisera vårt vi.

Det är inte en lätt fråga, även om de senaste 65 åren visar att det är möjligt, och givetvis finns här inga säkra svar. Och visst är det lätt att tycka att Berg någon gång verkar lite väl optimistisk. Men ändå, man blir glad och hoppfull av att läsa Lasse Berg, och det är en fin idé att hålla i huvudet: den där apan som slår sönder allt på sin väg mot högre status är inte vi. Det vi är gjorda för är att ligga vid en lägereld, käka frukt och dra vitsar. Öva på det i sommar inför höstens debatt och arbete.

Björn Waller

Publicerad: 2011-05-01 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-05 10:05

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4119

4 kommentarer

Berg svamlar. Självklart är människan i grunden självisk och ond. Det sämsta argumentet, och det enda, är att vi skulle vara kulturchockade från det som skedde för sex miljoner år sedan. Sanningen är att vi inte var goda då heller och aldrig varit i hela mänskliga historian. Den är en romantisering av den tid då vi levde i små flockar. Att vi, Homo sapiens, dödade ut Neandertalarna, alltså en hel art, verkar Berg glömt.

Avraxzxzczczc Oregistrerad 2011-05-01 14:07
 

Tvärtom, han ägnar ett helt kapitel i Gryning… åt neandertalarnas öde. Och påpekar bland annat att det inte finns några som helst arkeologiska bevis för att det förekom stridigheter mellan Homo Sapiens och Homo Neandertalensis, än mindre något systematiskt folkmord. Därmed inte sagt att de alltid levde fridfullt sida vid sida (frånvaro av bevis är inte bevis på frånvaro) men att våra förfäder självklart skulle ha utrotat dem med våld är, som så mycket annat, en rejäl gissning baserad på vissa förutfattade meningar. Det enda vi vet någorlunda säkert är att en sapiens och en neandertalare fick barn vid något tillfälle – vi har någon liiiiiiiiten promille neandertalargener i oss.

Och kulturchocken är som sagt inte sex miljoner år gammal. Den uppstod, liksom läskunnigheten, betydligt senare. Och som sagt är det inte heller ett enkelt argument. Värt att läsa.

(Fast just ordet ”kulturchock” är mitt, inte Bergs, ska kanske tilläggas. Hans argument är betydligt mer komplext än så.)

Björn Waller Redaktionen 2011-05-01 15:22
 

Om han ifrågasätter bevisen att vi utrotade Neandertalarna, kan man fråga sig vilka bevis han har för att vi levde fridfullt och var goda individer för sex miljoner år sedan. Det finns inget som tyder på att vi någonsin varit goda.

Avraxzxzczczc Oregistrerad 2011-05-01 17:45
 

Har inte läst boken, har han argument för att människorna skulle levt jämlikt i dessa grupper på 20-30 personer? Är det inte ganska avancerat och kräver massor med eftertanke för att leva jämlikt?

kettil Oregistrerad 2011-05-02 12:26
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?