Krig? Bara ordet får mig att vända bort huvudet och titta efter något annat. Efter skolans idoga andra världskrigspumpande har jag fått avsmak, och den lilla vistelse jag gjort på ett regemente fick mig inte mer intresserad direkt.

Men kombinationen krig och ord visade sig svåremotståndlig, i alla fall i Olle Bergmans version. Han har letat rätt på ord som är ”självklart” krigiska, som marskalk, sabrera och patrull, men får även in ord som kanske inte är helt glasklara i en sådan här bok, som fika (som är med för att det inte har med något militäriskt att göra, trots historier om det). Olle Bergman har letat, rotat, pratat med militärhistoriskt intresserade experter och sedan skakat om och fått ur sig en liten pärla till bok, som bör pryda alla sorters hem, även de pacifistiskas. Historierna knyts ihop fint och ordkunskapen är grundmurad. Det enda lite märkliga i boken är illustrationerna, som är jättefina, men som kallt avslöjas som ”Clipart” i kolofonen. Vafalls? Skada på en så fin bok i övrigt. Det andra negativa är givetvis att den är för kort. Bara 145 sidor, med stor stil och en massa bilder. Jag vill ha mer.