Recension

: I havet finns så många stora fiskar
I havet finns så många stora fiskar Sara Lövestam
2011
Piratförlaget
6/10

På utflykt i det mänskliga mörkret

Utgiven 2011
ISBN 9789164203519
Sidor 333

Om författaren

Sara Lövestam är född 1980 och arbetar som författare och föreläsare. Hon är språkvetare och lärare och har tidigare arbetat som sfi-lärare. Hon har skrivit krönikor för bland annat QX, Lärartidningen och Språktidningen och medverkar regelbundet i tv och radio. Hon skriver skönlitteratur för vuxna, ungdomar och barn samt böcker om svenska språket.

Sök efter boken

Det finns en sak som är värre än döden idag. Som det knappt ens skrivs om, för rädslan att hur man än tar i det blir man på något vis skyldig. Sexuella övergrepp mot barn. Barnpornografi. Ena parten är oskyldig, är barnet, det orörda, offret. Andra parten är pedofilen, den äcklige, onaturlige, avarten man inte kan förklara eller förlåta.

I Lugnvik står Iakttagaren bakom gardinen och följer varje dag barnens lek på dagiset. På dagis går Malte, som har en massa saker han inte får berätta om för någon. Och den nye mannen, Roger, som börjat hjälpa mamma med att passa honom. Hemma hos Roger finns det undulater, fast kanske också spöken i hörnen. Det finns en mailinglista på internet, där män och kvinnor runt om i landet tar del av varandras berättelser under beteckningen ”Love a little”. En ordvits för införstådda. Och så har vi Nozat, som kommer som praoelev till dagiset. Han som mycket hellre skulle ha jobbat med datorer, men finner sig väl tillrätta bland barnen.

Lövestams bok har flera bihandlingar som löper om varandra. Men det finns en gemensam nämnare, en röd tråd. Det handlar om barn som gör saker de inte vill, tillsammans med vuxna som inte förstår att deras handlingar är onda. Och den där oförmågan att säga nej sen. Hur det påverkar barnet som växer upp, för resten av livet.

”Du vet, Sten på djuraffären?” frågade Cecilia. ”Mustaschen.”
Två gånger hade de gått tillsammans till djuraffären och tittat på fiskar. Båda gångerna var han där, mannen med mustaschen, upptagen med att plocka marsvinsbajs eller skylta inför rean. Han hade en blå keps och ett försiktigt leende under busken som frodades på överläppen. Han var uppskattningsvis mellan 40 och 50 år gammal. Iakttagaren nickade.
”Han är ett äckel”, informerade Cecilia.
”Vadå, vad har han gjort?”
”Han är bara ett äckel. Fattar du hur många äckel det finns?”
Iakttagaren begrundade en stund det faktum att det finns många äckel. Cecilia lät sin rök sväva ut mellan läpparna och borrade in sina naglar i benet genom ett av de många hålen i hennes jeans. Det gjorde hon ibland. Det hände att hon hade nagelmärken över hela kroppen.
”Han ville knulla med mig”, sa hon efter ytterligare en stund.
”Va?”
”När jag skulle köpa mat till mina fiskar.”

Stundtals är I havet finns så många stora fiskar en bok om hämnd och att rycka upp sig, ta för sig. Stundtals handlar den om utsattheten. Stundtals är det tonår och viljan att vara unik. Stundtals rör sig språket nära en deckare, särskilt i den rafflande upplösningen, där banden knyts ihop. Stundtals är vi i dagisvärlden, inuti huvudet på Malte, fyra år. Lövestam låter oss se in i de olika psykena, låter oss fascineras liksom förfäras av det ovana. Hur det kan se ut i olika familjer. Hur människor ser på sin omgivning, vad de väljer att förkasta och vad de tar till sig.

Lövestam är sedan tidigare känd för boken Udda som vann Piratförlagets manustävling Bok-SM 2009, en bok som även blev nominerad till Årets bok vid gaygalan. Jag lånar den på biblioteket för att bredda min bild av Lövestams författarskap. För mig är det självklart att det är viktiga aspekter hon tar upp genom att skriva om människor som skiljer sig från normen. Hon gör det också ofta på ett medryckande och roligt sätt. I havet finns så många stora fiskar skulle jag till exempel vilja ge till en dagisfröken. Och Udda till en person som inte dejtat på mycket, mycket länge (och eventuellt är tveksam på sin sexuella tillhörighet).

Tyvärr har jag ett handikapp när jag läser. Det kallas språkfascism. Det har inte så mycket med grammatik att göra, utan är snarare en åkomma som rör rent personlig smak, och det faktum att jag själv är en skrivande människa. Jag tycker inte om Sara Lövestams språk. Så var det sagt. Jag blir irriterad och vill stycka ner, komprimera, skriva om och renodla. Jag vill lockas, förföras, imponeras, dyrka när jag läser böcker. Så var det sagt.

För alla utan detta handikapp (vilket förmodligen är en klar majoritet av vårt lands befolkning) är I havet finns så många stora fiskar en varm vän som ställer fördomar på ända och synar det mänskliga mörkret utan att fördöma eller bli för tung.

Lina Arvidsson

Publicerad: 2011-04-04 00:00 / Uppdaterad: 2011-04-05 07:32

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4092

6 kommentarer

Oj! En annan skrivande språknörd här, som tvärtom tycker att Lövestams språkbehandling är fullkomligt briljant. Smaken är visst olika, men det visste vi väl redan.

Oscar Oregistrerad 2011-04-04 10:46
 

Så är det förstås. Och skönt är väl det!

Lina Arvidsson Redaktionen 2011-04-04 12:07
 

Jag tror jag förstår vad du menar med att du vill stycka ner och renodla; det spretar lite och det har det där… lättlästa draget. Men ja, hos Sara tycker jag inte det är simpelt, det är bara.Tack i alla fall för en bra recension. Vi ses! =)

Malene Oregistrerad 2011-04-05 22:04
 

Tack och tack själv! Ja det gör vi!

Lina Arvidsson Redaktionen 2011-04-06 12:05
 

Håller med Oscar, är själv språknörd å det grövsta men fullkomligt älskar Sara Lövestams underfundiga språk! Jag lockas, förförs, imponeras, dyrkar när jag läser det Sara skriver! Inspirerad blir jag också. Det är tråkigt att du decimerar alla som inte tycker som du till en ”språkobegåvad majoritet”, när det egentligen handlar om din egen, högst personliga smak. Den får du ha, men låt gärna även andra ha sin egen smak utan att du samtidigt kallar dem korkade. Lättläst är inte samma sak som obegåvat. Det är en konst att skriva som Sara, ett språk som är lättförståeligt men samtidigt innehåller så mycket nyanser och skiftningar att man häpnar. Men – och måhända kastar jag sten i glashus nu – kanske måste man ha öga för det också, att kunna se innehållet och inte bara orden.

Lövestam for president Oregistrerad 2012-03-09 14:26
 

För mig skulle hon ha kunnat skriva om vad som helst.. Det är inte händelserna i boken som är det väsentliga, även om handlingen är intressant. Det är personerna i boken som bär upp handlingen och som engagerar läsaren… Personerna känns väldigt äkta. Berättandet känns äkta och unikt! Det mest storartade med den här boken är inte innehållet utan sättet att på 300 sidor berätta intrycken från ett helt liv!

Bengt Grandin Oregistrerad 2014-07-27 20:23
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?