För lite mer än en vecka sen stod jag med harhjärta inne på Söderbokhandeln och väntade på att Kristian Lundberg skulle signera mitt exemplar av Yarden. Då, i onsdags förra veckan, hade Och allt ska vara kärlek inte kommit ut än. Vi satt kring borden med böcker. Kristian Lundberg satt i skyltfönstret och sa att det kändes konstigt att sitta på ett podium och läsa. Då var allt ännu lite mindre och närmare.

Men i tisdags kom Och allt ska vara kärlek(recension kommer senare) ut och överallt har den fått fina recensioner. Överallt pratas det om den. Och i torsdagens säsongspremiär av Babel fanns också Kristian Lundberg och hans Yard.

I programmet tar Kristian Lundberg med tittarna till de platser i Malmö som är verkliga utgångspunkter för de två böckerna Yarden och Och allt ska vara kärlek. Vi får följa med till Malmö hamn där Kristian Lundberg jobbade med att flytta bilar. Vi ser bilarna, lyftkranarna, gråheten och plötsligt när de är där, alldeles nära, kommer Kristians före detta arbetsledare och slänger ut honom och tv-teamet från området. Varför får vi inte veta, men det blir ändå tydligt att Yarden inte längre är en plats som tillhör Kristian Lundberg.

Vi förflyttar oss till Värnhemstorget och lägenheten där Kristian Lundberg växte upp. Dit åker han ibland för att ”acceptera sin biografi” och för att ”göra en positionsbestämning av sig själv”, som han säger. En viktig plats från tiden innan, långt borta – som lätt kan hamna nära igen.

Sen tar han oss till kyrkogården. Platsen där han upptäckte vad det innebär att älska. Där han mötte henne, kvinnan som spelar en så stor roll i Och allt ska vara kärlek. Ännu en av de platser från före, men som ändå, där och då i tv-rutan, är helt tydlig.

Det blir vad det kommer att handla om, det här reportaget. Ett före och ett efter. Distans och närhet. Till platsen, till skeenden, till klass och arbete och position. Hur snabbt vi kan kastas tillbaka. Eller framåt. Det blir också, tänker jag, vad Yarden och utvecklingen kring den kommit att handla om.

På Söderbokhandeln berättade Kristian Lundberg om vad som egentligen hände med Yarden. Att den skrevs blixtsnabbt, kom ut blixtsnabbt. En tid senare hade Lundberg tilldelats Ivar Lo-priset och stod vid bankomaten och plockade ut allt han behövde för att betala skulderna han dragit på sig.

Jag tänker att det blir tydligt. Då på Söderbokhandeln och ännu mer nu – att Yarden är den sortens bok som inte har stannat vid att vara enbart litteratur. Precis som många andra böcker har den grund i ett liv, men den har också fått en handling utanför pärmarna efter att den tryckts och getts ut.

Kristian Lundberg är förmodligen långt från Söderbokhandeln förra onsdagen; geografiskt, tidsmässigt och händelsemässigt. Han är troligen långt från Yarden och efter denna vecka också långt från Och allt ska vara kärlek. Men av allt att döma, reportage och litteratur, ändå så nära dem.