Erik Kessels är en reklamman från Amsterdam som har ett brinnande intresse för amatörfotografi. Ur sitt omfångsrika bildarkiv, inhandlade på loppmarknader, gör han små böcker.

I denna bok med funna bilder får vi stifta bekantskap med ett par som tycker om att fotografera varandra på natursköna och mindre natursköna platser. Detta verkar vara en vana som pågår hela deras vuxna liv. Vi får inte veta vilka de är. Öppet för vilda spekulationer alltså. Varför är de så allvarliga? Det verkar som om den lilla svarta hund de bär i famnen har gjort dem gladare. Eller är det bara så att de blivit mer tillfreds med tillvaron på äldre dar? Mannen röker ofta, cigarr eller pipa, men det verkar som om han ger upp den lasten när han kommit upp i 60-årsåldern.

Fotografierna verkar vara tagna ungefär mellan 1960 till 1980. En del har bleknat i blått, andra är helt bruna (av solbestrålning?). Den dåliga bildkvalitén blir en slags underlig äkthetsmarkör i vår digitala värld där färgerna aldrig bleknar.

Bilderna togs en gång för att bevisa och minnas att man rest och har varit på intressanta platser. Tagna ur sitt ursprungliga sammanhang, familjealbumen, blir böckerna nu små intressanta berättelser och tidsdokument. Vi som läsare tvingas till att lägga till våra egna funderingar. Vi får själva räkna ut vad som egentligen händer utanför bilden och mellan tagningsögonblicken.