Recension

: Högre än alla himlar
Högre än alla himlar Louise Boije af Gennäs
2010
Albert Bonniers förlag
5/10

En brokig väv av vänskap

Utgiven 2010
ISBN 9789100120238
Sidor 526

Om författaren

Louise Boije af Gennäs debuterade 1991 med Ta vad man vill ha och har varit verksam som journalist, dramatiker och romanförfattare. Louise är känd för romaner som Stjärnor utan svindel och triologin som började med Högre än alla himlar och Blå koral. Nu är hon aktuell med den avslutande delen i den serien, Folk av en främmande stam.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin Foto: Elisabeth Ohlson Wallin.

Sök efter boken

Jag har slukat det mesta som Louise Boije af Gennäs skrivit genom åren så det är med förväntan jag väger denna 526 sidor långa roman i handen. Högre än alla himlar är del ett i en trilogi som sträcker sig över seklets första decennium. Boken börjar storslaget med en panoramasvepning över Stockholm. Metaforer i all ära, men efter fyra sidors frossande i villor som liknas vid sömniga valpar som gäspar slött mot köttbensliknande byggnader och andra överlastade liknelser känner jag mig proppmätt. När jag nästan svimmat av syrebrist slår historien tackolov ankar vid Norrmälarstrand.

I en flott takvåning befinner sig sex nära vänner för att fira in millennieskiftet tillsammans. Det är värdparet Sanna, framgångsrik författare och hennes blivande man Victor, världsvan börsmäklare. Gäster är Pella, grubblande terapeut, med stabile maken Stefan, som jobbar på Naturvårdsverket (och deras två välartade barn). Vidare yrvädret Liv (Stefans lillasyster), skådis som mest hankar sig fram som servitris. Vi möter också Victors bästa vän Jalle, en varmhjärtat bög som jobbar på UD.

Genom vår lilla vänkrets kopplas historien skickligt ihop med de senaste årens dramatiska händelser i Sverige och övriga världen. Vi får följa terrorattackerna den elfte september, USA:s invasion av Irak och mordet på Anna Lindh. Allt sammanflätat med skrivtorka, missfall, anarkafeminism, böghat och lättsamma somrar i Falsterbo.

Att historien utspelar sig tio år tillbaka i tiden ger karaktärernas visioner djup och riktning. Dock verkar inte författaren riktigt lita på sina läsare. När berättandet blir så här brett och omfattande känner i alla fall jag mig skriven på näsan. Jag vill kunna fylla i själv här och där, få chansen att göra historien till min. Bland mina vänner brister vi dessutom inte ut i sång- och dansnummer titt som tätt eller börjar recitera en dikt när vi känner oss känslosamma.

Allt detta gör människorna schablonartade. Kvinnorna beskrivs som en slags glittrande pappersdockor som inte helt klarar att stå för sig själva. Victor är kanske den mest komplexe karaktären i sällskapet. Han är full av sig själv men går nästan sönder efter att ha befunnit sig på Manhattan när skyskraporna rasade. En något udda vänskap är den mellan just Victor, konservativ homofob, och Jalle, fryntlig homosexuell, som sträcker sig tillbaka till barndomen. De har hittat ett sätt att umgås genom humorn och fotbollsintresset. Men bakom vänskapen mullrar mörka moln som hotar att krocka:

”Hoppla”, sa Victor där han stod ute i hallen och såg sig omkring. ”Du börjar nästan bli som en riktig bög. Fast det finns väl inga andra homon här, eller behöver jag se mig över axeln hela tiden?”
Sanna klippte till Victor hårt på armen.
”Du börjar nästan bli som en riktig idiot”, sa hon på tydlig värmländska. ”Skärp till dig för fasen!”
”Victor håller på att förvandlas till en sådan där amerikansk talk show-värd som får sparken från alla kanaler”, sa Jalle. ”En sådan som först är rolig och sedan med tiden bara blir mer och mer pinsam ända tills TV-bolaget måste stoppa in honom som vädergubbe istället.”

Det är ett jättejobb Louise Boije af Gennäs gjort när hon rott i land denna roman. Det paradoxala är att längden på boken, en tegelsten på över 500 sidor, är det som gör att den för mig blir lite för tunn. Jag hade önskat mig fler blottor och fler djup. Jag vill få andas mellan orden men samtidigt få tappa andan ibland. Antagligen kommer jag att läsa fortsättningen, om inte annat så för att få se om karaktärerna kommer att ta de riktningar jag tror.

Anna Liv Lidström

Publicerad: 2011-01-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-10 09:56

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3993

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?