Förväntningar. Jag vet inte hur många gånger dessa förväntningarna har förringat en, kanske, helt fantastisk läsupplevelse. De man får av vänner är inte så förödande. Man vet var man har sina vänner och vilka man kan lita på när det kommer till boktips. Nej, det är tyckandet och hyllandet som återfinns precis ovanför eller under baksidestexten, det som sitter på insidan av den där pappersremsan som ska fungera som ett omslag – d e t förstör hela böcker för mig!

Missförstå mig inte, jag tyckte om Den utstötte, det var en bra bok. Men var det ”en gripande kärlekshistoria”? Nja, inte särskilt. En gripande kärlekshistorias grund ligger i vilka det är som är huvudpersoner i den. I Den utstötte är det en missförstådd pojke som växt upp under jobbiga omständigheter och en flicka som också haft sina problem i livet och som ser det vackra, goda och speciella i pojken. Inte jättegripande, man har ju läst/sett/hört det förr.

Var det en ”insiktsfull debut”? Ja, kanske. Jag vet inte. Premissen är inte särskilt originell. Det handlar om en konstig pojke som växer upp i ett förortsområde i England – och ja, eftersom det är en villaförort så förtrycker alla sina känslor och höjer eldgaffeln när någon som är annorlunda kommer in i bilden. I det här fallet – pojken. Pojken har en mamma som älskar honom och en pappa som inte riktigt bryr sig. Mamman dör, pojken blir ledsen, pappan skaffar en ny fruga. Men, nu börjar också pappan att leva det hemska förortslivet och pojken reagerar genom att bli riktigt emo – han super, slåss, skär sig och är för det mesta tyst. Jag vet inte var det ”insiktsfulla” i detta ligger? Folk-i-förorter-är-onda-och-accepterar-bara-normen-historien kräver inte en insiktsfull författare, det kräver en författare som har läst några böcker och sett lite på TV och kanske någon film. Vips så får du veta att förorterna, det är minsann västvärldens helvete där ingen är lycklig.

Nej, nu är jag överdrivet elak. Och min text säger inte särskilt mycket om boken. Det är en helt okej bok. Lite ooriginell, lite banal med ett lite svulsigt språk. Men det är rätt så spännande att följa den konstige pojkens öde. Jag önskar bara att jag hade fått göra det på mina egna villkor, utan att ha en massa förutfattade meningar. Från och med nu ska jag tvinga människorna i min omgivning att klä mina böcker innan jag får se dem. Så att jag kan få ha min läsupplevelse i fred.