Det är ett enkelt recept: leta upp ett gäng platser i landet som utmärker sig, antingen genom hur de ser ut eller vilka berättelser de bär bakom sig. Fota dem och skriv om dem. Kallar man dessutom boken för Avkrokar och låter den ingå i förlaget Arenas ”guide- och inspirationsserie” (?), i vilken ”de genuina miljöerna står i fokus” (??), heter man förmodligen Erling Matz och Hans Hammarskiöld.

Vad som är en avkrok och vad som förenar avkrokar är svårt att säga. Jag tolkar det som att man i arbetet med boken tänkt att det är ganska löst begrepp – så pass löst att man med ordet som titel kan sammanställa en spretig mängd anekdoter, historiska fakta, biografiska detaljer och spökhistorier och sälja det som bok.

Innehållet som kopplas till platserna är av växlande intresse. Här berättas till exempel att ett skepp med över hundra stackare som landsförvisats enligt 1734 års missgärningslag seglat kusterna runt och knappt fått gå i land för att hämta vatten. Eller att Emanuel Svensson på Hansagård mellan 1882 och 1922 helt ensam byggde ett stentorn för att kunna se havet från sin gård. Eller att man en gång på 80-talet i Torsby bärgade en bil som legat på sjöbotten i femtio år. 1603 var det femton säljägare från Fårö som drev runt på ett isflak i två veckor men överlevde. Wilhelmina Wahlgren (1849 – 1926) stod vid tolv års ålder tomhänt och främmande på Stockholms tågstation och kom senare att styra ett mindre hotellimperium. Och Sveriges mittpunkt utmättes första gången i samband med en tävling i nummer 7/1947 av tidningen ALLT.

Avkrokar rymmer en och annan gripande livshistoria och kan punktvis föranleda viss häpnad. Men längre än så når man inte, varken genom Matz text eller Hammarskiölds foto. Det stannar vid en harmlös katalog för mysblädder. För recensionens skull hade jag velat få till att boken har något att säga om samtid eller dåtid eller någon tidlös mänsklig frågeställning etcetera etcetera men det går ju inte alls. Dessutom infinner sig ett anslag av presentbokighet genom den rätt torftiga copywritersvenska den är skriven på.

Men så är det också den slags bok om vilken man kan tänka: jamen högre ambition än såhär hade man helt enkelt inte. Boken är vad den är och så är det med det. Okej då, okej då. För den som vill avsätta en stund för att fylla på sitt förråd av allmän kuriosakunskap, okej då – det här är boken.