Recension

: Hungerns visa
Hungerns visa J M G Le Clézio
2009
Elisabeth Grate Bokförlag
8/10

Porträtt av modern som ung

Utgiven 2009
ISBN 9789197734752
Sidor 164
Orginaltitel Ritournelle de la faim
Översättare Ulla Bruncrona
Först utgiven 2008

Om författaren

Fotograf: Jacques Sassier/Mercure de Franc

Jean-Marie Gustave Le Clézio föddes 1940 i Nice och är bosatt i Frankrike och i New Mexico. Han har utgivit ett fyrtiotal böcker: romaner, novell- och essäsamlingar m.m. 1963 slog han igenom med sin debutroman ”Le Procès verbal” (Rapport om Adam, 1964). 1970-1974 levde han med en indianstam i Mellanamerika. Le Clézio är tvåspråkig: franska och engelska, men har valt att skriva på franska. Han fick Nobelpriset i litteratur 2008.

Sök efter boken

Det känns tryggt att läsa en Nobelpristagare, det är garanterad kvalitet som väntar. Språket utsökt, väl avvägt, meningar laddade med betydelse, fantasifulla och knivskarpa beskrivningar. Där finns kunskap, erfarenhet, medkänsla och inlevelse, psykologin träffsäker. Och en familjehistoria, där även de vardagliga detaljerna, och bipersonerna betyder något, allas liv värda att minnas, att beskriva. I slutet av boken, en omedelbar kontakt med författaren själv i en epilog, där han vandrar omkring mitt i dagens Paris och letar efter spår från det förflutna, med en svindlande känsla och med tankar om nazisternas förbrytelser mot judarna, något som ger honom kväljningar.

J.M.G. Le Clézios korta roman, med den svenska titeln Hungerns visa handlar om hans mors liv under åren före, under och strax efter andra världskriget. Men det är en roman, ingen biografi. Le Clézio blandar fakta med fiktion. I en fransk intervju säger han att han föredrar att det blir rätt atmosfär framför att det blir rätt kronologi. På grund av detta, går det inte riktigt att lita på att man exakt får lära känna Le Clézios mor och familj här, även om det till stora delar är sin familj och släkt han beskriver liksom det Paris, som modern berättat så mycket om, och tillvaron i Nice som ju var den stad där familjen bodde och där han själv växte upp.

Boken beskriver den unga skolflickan Ethel och hennes närmaste familjekrets i Paris med bakgrund från den brittiska kolonin Mauritius. I hemmet bjuder man många olika sorters människor på lunch och samvaro på eftermiddagen den första söndagen i varje månad, luncher som initierats av Ethels mycket sociala, underhållande och pratsamme far. Man musicerar och diskuterar politik, särskilt mycket när andra världskriget börjar närma sig Frankrike. Men Ethel har det stundtals ganska besvärligt i hemmet. Föräldrarna är ofta i konflikt och grälar mycket och Ethel som är enda barnet tycker att hennes föräldrar är som ”nyckfulla och egoistiska tonåringar.” Mycket betydelsefull är Ethels vänskap med ryska Xénia, en kamrat fån skolan.

Le Clézios kvinnoporträtt är mycket initierat och trovärdigt. Eventuella fördomar om att manliga författare inte kan beskriva unga flickors och kvinnors känslor och tankar kommer här på skam. Men en intelligent människa kan naturligtvis leva sig in i de flesta människors situation.

När familjen under kriget flyttar till Nice, är deras ekonomi helt körd i botten och de får uppleva vad hunger vill säga. ”Man levde med blicken fäst vid marken, på ständig spaning efter något, en liten slant, en hårnål eller en fimp.” Ethel utvecklas mycket under krigsåren, får uppleva svåra tider och ta mycket ansvar. Efter kriget är allt förändrat och Ethel vill tillsammans med en man börja ett nytt liv i ett annat land.

Även om det är en fröjd att läsa Le Clézios roman, kan det bitivis upplevas som frustrerande att fakta blandas med fiktion. Hur var det egentligen? Var det just så här? Dessa frågor jag ställer mig gång på gång under läsningen.

Le Clézio tar till vara på och utnyttjar skönlitterärt det stoff till berättelser han fått från sin allra närmaste omgivning. Detta naturliga berättelsearkiv som alla människor är försedda med, borde tas om hand lite bättre, alla har sin historia och sin bok att skriva.

Textutdrag (Visa/göm)

Eva Björnberg

Publicerad: 2009-10-29 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-07 15:17

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3480

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?