Utgiven | 2009 |
---|---|
ISBN | 9789173533324 |
Sidor | 421 |
Jag sitter på pendeltåget och läser kapitlet om Jeffrey Bernard och får en oemotståndlig lust att skriva satiriska, klagofyllda krönikor och klanka ned på mitt eget liv och alla i min omgivning. Problemet är att det enda jag kan klaga på är tappade vantar och missade bussar, jag har inget spelmissbruk, inget häftigt humör, ingen njursvikt.
Jag sitter på universitetet och läser kapitlet om Stephen Tennant och undrar plötsligt varför jag inte går till lektionerna iklädd endast silverglittriga bikinitrosor och minkpäls. Och varför är inte kafeterian inredd med lite fler sagoinfluenser och vackra snäckor?
Johan Hakelius har i sin bok Döda vita män beskrivit en underbar samling helt otroliga, annorlunda, underbara engelsmän. Här kryllar det av mystiska dialoger, ouppklarade mord, kärleksaffärer med män och kvinnor, brinnande intresse (och lika brinnande ointresse) för politik och hur mycket kluriga, totalt onödiga detaljer som helst. Vill du briljera med nördkunskaper är det här boken som lär dig ordbajsa hur många onödigheter som helst. Vill du slippa känna dig annorlunda kommer den garanterat att få dig att känna dig som en trist medelsvensson, hur udda du än är i vanliga fall.
Hakelius skriver i förordet att det närmast är skamligt att tala om vita män, eftersom de så tydligt är normen i dagens samhälle och eftersom de genom tiderna haft en fruktansvärt stor makt över så många medborgares liv. Men vita män är så mycket mer än normen, de som beskrivs här är snarare så långt därifrån man rimligtvis kan komma. I en och samma bok har Hakelius samlat eliten av engelska excentriker under det senaste tvåhundra åren. Han verkar driven av en uppriktig kärlek till dessa udda figurer. Varje man har sin egen plats i hans hjärta, och nu också i mitt. Hakelius har grottat ned sig djupt ned bland små, små detaljer, lustiga sammanträffanden och komiska livsöden. Med glimten i ögat berättar han om män som tar sig själv på i vissa fall alltför stort, andra fall alltför litet, allvar.
De små textsnuttarna som binder samman bokens alla ytterligheter med varandra känns ibland något krystade, annars är det här en helt underbart skrattretande bok, som lyckats göra fakta av underhållning och underhållning av fakta. En bok jag kommer att ta som inspiration när mina vardagar känns alltför dystra och vanliga.
Publicerad: 2009-10-01 00:00 / Uppdaterad: 2009-10-01 08:59
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).