Recension

: Eremitens morgonpsalm
Eremitens morgonpsalm René Klatskin
2009
Vulkan
2/10

Oväntade kombinationer blir patetiskt och smaklöst

Utgiven 2009
ISBN 9789163349409
Sidor 78

Om författaren

René Klatskin är en pseudonym för en svensk romanförfattare. Eremitens morgonpsalm är hans lyrikdebut.

Etiketter

Sök efter boken

Ett omslag som formligen stinker gör-det-själv, med en omslagsbild hämtad från Wikipedia, det bådar inte gott. Men jag försöker tänka att det blir nog bättre när jag börjar läsa. Det blir det inte.

Eremitens morgonpsalm blir nog lite av en lärobok, både för mig och René Klatskin, som enligt baksidestexten är en romanförfattare som nu gör sin lyrikdebut under pseudonym. Själv har jag inte läst särskilt mycket poesi förut, bara den obligatoriska i skolan och så lite scenpoesi och några diktkvällar. Kanske är jag inte rätt person att bedöma den litterära kvaliteten i Klatskins texter, men trots min ringa erfarenhet har jag läst mycket som är betydligt bättre än det här.

René Klatskins dikter handlar om kärlek, lust och sex med inslag av sorg och cyniskhet. Här finns många kopplingar till annan litteratur, alltifrån Bibeln och Odyssén till moderna rocktexter. Dikterna utspelar sig på Alvas bar där flickorna bara blir yngre och yngre, de beskriver natten en bit bort från festen, de handlar om vardagsliv och minnesvärda tillfällen. Det är en spännande blandning mellan gammaldags rytmkonst och frispråkighet. Mellan prydhet och könsord. Men det funkar inte. Klatskins rim och rytmer kan inte beröra mig. Bilderna han målar upp borde egentligen vara intressanta och lagom romantiskt kritiska och ironiska, men de känns mest patetiska. Som ett misslyckat försök att modernisera Bellman.

Kanske är jag för ung. Kanske är jag alltför påverkad av fridikt med fullkomligt oväntade formgrepp för att kunna uppskatta dessa visliknande strofer. Kanske skulle texterna bli bättre om de sjöngs ackompanjerade av en akustisk gitarr eller beatboxing. I det här formatet har jag svårt att ta till mig Klatskins dikter. De känns smaklösa och urvattnade. Hans formgrepp har till och med jag stött på tidigare, och det i mer lyckade varianter.

Så återstår bara den obligatoriska frågan då det gäller pseudonymer: vem döljer sig bakom den? Att den frågan känns intressantare än själva boken är kanske talande.

Textutdrag (Visa/göm)

Anna Nygren

Publicerad: 2009-08-13 00:00 / Uppdaterad: 2009-08-13 12:54

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3398

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?