Krönika

Läsningen och platsen

Jag sitter på en båt på Hurtigrutten och försöker läsa. Det är världens längsta fjordar, de brantaste bergen och en sol som aldrig går ner. Mina ögon vandrar över meningarna i boken och tittar ut över allt annat som stjäl min uppmärksamhet, tillbaka till boken, bergen igen, ett vattenfall. Jag börjar om, hoppar upp till överst på sidan, läser meningen igen. Tittar ut, det är mitt i natten och fortfarande en sol som aldrig går ner.

Insikten jag får av detta är inte att man inte borde läsa när man reser omkring bland världens vackraste platser, utan jag tänker på hur läsningen påverkas av omgivningen.

Det finns något rastlöst och avbrutet i att läsa samtidigt som man gör någonting annat, även om detta andra inte kräver full uppmärksamhet. Samtidigt kräver den typen av splittrad läsning mer fokus och närvaro. Det finns inte möjlighet att leva sig in i berättelsen så mycket att man glömmer bort att man är en människa som sitter och läser en bok. Semesterläsning kan oftast fungera på omvänt sätt, det finns obegränsat med tid att ge sig hän och dyka in i den där boken, timmarna kan gå och det finns inget som avbryter, ingen verklighet som gör sig påmind. Det finns all tid i världen att glömma att man är en människa som sitter och läser en bok. De böckerna ger ofta fantastiska läsupplevelser i stunden men det är samtidigt de som försvinner bort ur ens medvetande utan att lämna spår. Läste jag verkligen den där boken?

Även om min avbrutna läsning inte ger mig den där upplevelsen av att vara i en annan värld, att sammanhanget många gånger får ta stryk och någon sida riskerar att bli oläst är det ändå de läsningarna som blir kvar. För hur ska jag kunna öppna Vilhelm Mobergs Sista brevet till Sverige utan att tänka på Grekiska Samos, Zadie Smiths Vita tänder utan att tänka på Thailand, Arundhati Roys De små tingens gud utan att tänka på Laos, Mirja Unges Det var ur munnarna orden kom utan att tänka på Rumänien?

En läsupplevelse är aldrig objektiv, men jag har alltid tänkt att de påverkas av mig, men inser att det inte är jag som påverkar mina läsupplevelser utan att det är den fysiska platsen. Därför finns det böcker som jag för alltid kommer att älska för att de påminner mig om världens längsta fjordar, de brantaste bergen och en sol som aldrig går ner.

Emelie Novotny

Publicerad: 2009-06-25 22:13 / Uppdaterad: 2010-02-06 10:42

Kategori: Krönika

3 kommentarer

Du har fattat läsningens väsen – bra text! Lotta

Lotta brolin Oregistrerad 2009-07-03 22:10
 

[...] på tidigare krönikor på dagensbok.com, där vi har funderat över både läsning på resor och läsningen och platsen, tänkte jag göra en liten undersökning på temat läsande i [...]

Att läsa i offentliga rum | dagensbok.com Oregistrerad 2009-07-28 09:34
 

[...] Sommaren innebär ofta att man befinner sig på platser som man annars inte brukar befinna sig på. Imorse åkte jag till jobbet från Skarpö, via Vaxholm med waxholmsbåten. Som sällskap hade jag en av höstens debutanter från Albert Bonniers förlag. Dessutom kom jag att tänka på den här gamla krönikan om vad platsen gör med läsningen. [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?