Vi träffas utanför klubben, ska jag vara ärlig så har jag spanat på dig hela kvällen men inte riktigt vågat gå fram. Det är något med att du rör dig sådär vant och självsäkert men ändå inte släpper in som gör mig blyg. Men du har fångat mitt intresse så när vi står där utanför frågar jag om jag får följa med dig hem. Säger att du och jag skulle kunna knulla ikväll. Du är på och vi börjar gå. Vi pratar om populärkultur och ytligheter och du betygsätter min humor, fast bara i tankarna. Jag är lite längre än du och det stör dig, det är inte heller något som du berättar för mig.
Hemma hos dig ger du mig vin utan att fråga om jag vill ha, men jag tackar och tar emot och dricker i djupa klunkar, det är ganska äckligt och billigt men jag är redan full så jag märker det inte. Både du och jag är ganska öppna och pratar om att vi brukar göra sånt här, följa med såna som vi inte känner hem från krogen alltså. Det är inget konstigt med det. Men trots att vi båda är öppna och självutlämnande hittar vi inte riktigt beröringspunkten. Det handlar inte om känslor, för att det inte ska handla om känslor och jag tycker om det. Men spänningen uteblir, kanske just därför. Vi kysser varandra lite pliktskyldigt, ingen av oss är egentligen speciellt kåta. Jag är torr och du lite halvslak. Men både du och jag tänker att vi har investerat i att säga hej och att vi faktiskt har kommit ända hit så vi fortsätter. Du runkar din kuk hård och jag använder spott för att bli våt och så kommer du in i mig och vi båda blir överraskade för det är ganska skönt. Allting handlar egentligen om att vara på samma nivå. Det går för både dig och mig och vi somnar ganska nära varandra. På morgonen vaknar vi samtidigt, jag lånar duschen, men stannar inte på frukost. Vi byter nummer med varandra av artighet.
När jag går hem tänker jag att jag var ytterligare en kropp för dig att konsumera och förvånas lite över din syn på prestationen. Som att det var något vi skulle bevisa för varandra och inte något vi gjorde tillsammans, kanske var det därför jag kände mig lite utmanad. Inser snart att det nog bara var våra individuella behov av att få bekräftelse från varandra, att vi bara ville höra att det var bra så att vi kan spä på våra egon lite. Du berättade inte så mycket om ditt ex Anna, men vad jag förstår så handlar allt det här om att komma över henne eftersom du fortfarande är kär i henne. Det hjälper ofta att tränga undan den typen av känslor med konsumtion av andra kroppar men i slutet förstår jag att du inte lyckas. Och det gör mig ganska ont att du låter förnekandet och självdestruktiviteten gå så långt att du går under av den. Min uppfattning är att det bara spär på myten om att man inte kan vara sexuellt frisläppt utan att må dåligt och att konsumtion av varandras kroppar är av ondo. Det tycker jag är synd.
Någon säger att du bryr dig mer om att ha kul än att vara andra till lags och jag kan hålla med om att du inte bryr dig om andra speciellt mycket. Till exempel glömmer du att ringa tjejen som vill träffa dig igen trots att du sagt att du ska höra av dig, du låter ditt ex vara otrogen mot sin nya kille med dig och du tar en tjejs oskuld utan att gör det till en speciell upplevelse för henne. Till ditt försvar kan jag ändå säga att andra människor inte bryr sig speciellt mycket om dig och därför är det nog rättvist. Men jag förstår inte vad som menas med att ha kul, min uppfattning är att många av de sexuella förbindelser som beskrivs i din bok är förknippade med måsten, prestation och ångest och det är inte något som jag skulle vilja beskriva som kul. Något som jag tycker besannas när beteendets konsekvenser blir att du slutar på psykakuten.
Det går några veckor från vårt första möte och trots att jag inte hade någon som helst vilja att du skulle vara något mer än ett engångsligg när vi träffades kan jag inte riktigt glömma dig. Det enda som skulle gjort det lite mer spännande och mindre förutsägbart skulle vara om du hade varit tjej. Tyvärr känns det som att det perspektivet hade varit fräschare och nyare. Men jag kan ändå inte riktigt släppa dig, så om du fortfarande har kvar mitt nummer, jag sparade aldrig ditt, kan du väl ringa för en repris.
Publicerad: 2009-02-12 00:00 / Uppdaterad: 2009-02-28 08:43
3 kommentarer
Bra. Åh! Mycket bra.
#
Fin recension Emelie! Har köpt boken och gett bort till en kille jag dejtade. Är rätt ambivalent inställd till den, tycker den är underhållande och sorglig på en och samma gång. Kanske är det just det som är syftet.
#
Bra recension!
#
Kommentera eller pinga (trackback).