Recension

: Får man vara lite tilltalande i det här samhället?
Får man vara lite tilltalande i det här samhället? Annette Kullenberg
2008
Atlas
6/10

Virrvarr av politik, inredning och bananer

Utgiven 2008
ISBN 9789173893374
Sidor 854
Medförfattare Marianne Höök

Om författaren

Annette Kullenberg är journalist, författare och dramatiker, född 1939 i Stockholm. Hon har skrivit en mängd romaner, bland annat ”Vänd på dig” (1967), ”Glöd” (2000) och ”Den enögde älskaren” (2003), radio- och tevepjäser, krönikor, biografier över Olof Palme, August Strindberg och Marianne Höök och reportageböcker – flera stycken om svensk överklass.

Wikipedia om Kullenberg – Mer om författaren i nätuppslagsverket.

Sök efter boken

Det kan vara svårt att definiera relationer mellan författare. Både över huvud taget och på ett sätt som passar in i vårt datasystem. Jag velar onekligen när jag ska lägga in antologin Får man vara lite tilltalande i det här samhället? Det är ju Marianne Hööks texter det är fråga om. Samtidigt är det omöjligt att bortse från den starka prägel redaktören Annette Kullenberg sätter på samlingen.

Man brukar säga att det bara krävs två ungefär samtida böcker om samma ämne för att skapa en trend och när det gäller det eventuella återupprättandet av Marianne Höök (1918-1970) har Kullenberg och förlaget Atlas inte tagit några chanser utan själva gett ut båda dessa böcker. Under hösten och vintern har kommit dels Kullenbergs biografi över Höök, Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet, dels den här antologin.

Höök skrev i många genrer och under flera decennier. Kullenberg har sorterat texterna efter media, genre och tematik tämligen hej vilt. Klart är att indelningen trotsar all kronologi och gör det svårt att greppa Hööks utveckling som både skribent och opinionsbildare. 60-talskrönikornas feminism kommer till exempel långt innan 40-talets försäkran att det är rent oförskämt att utsätta sin omgivning för ett osminkat ansikte eller ett otillräckligt permanentat hår. Vill man ha kronologi får man leta ordentligt och ibland förgäves efter årtal.

Tegelstensantologin ligger på över 850 sidor och Kullenberg ger intryck av ett närmast fanatiskt och fullkomligt urskiljningslöst samlande. Det gör att den skickliga skribenten Höök, som förtjänar att lyftas fram, helt enkelt riskerar att drunkna i kuriosa. Kullenberg tycks vilja ge en allomfattande bild av Hööks författarskap och det är kanske en sympatisk idé i teorin. I praktiken kan man bara konstatera att det är skillnad på fenomen att ta upp i en biografi och texter att inkludera i en antologi – eller borde vara skillnad.

Diverse små anteckningar och citat är helt enkelt svåra att orientera sig i och Kullenbergs ovan nämnda ointresse för kronologi hjälper knappast. Privata brev, små Stockholmsskisser med mera kunde man gott klarat sig utan och ett par triviala reklamtexter om bananer är rent förbluffande att gräva fram i sammanhanget. De flesta yrkesskribenter skriver förmodligen ett och annat för brödfödan – eller i Hööks fall snarare för att upprätthålla en dyrbar tillvaro som stilikon – som förtjänar att helt enkelt glömmas. Eller åtminstone inte att lyftas fram i antologier med redaktörens och den gamla väninnans syrliga kommentar: ”Hoppas hon fick bra betalt.”

Till andra märkliga inslag hör tre små skrifter om skönhet och inredning från 40-talets Damernas värld som etnologiskt sett är en smula roande. Tidens krav på personlig hygien avhandlas, liksom hur man kemtvättar hemma, syr snygga underkläder och, om man behöver plats för barnen i sovrummet, helt oproblematiskt förvisar maken någon annanstans.

Det finns aspekter som åldrats betydligt bättre. Vid sidan av modereportage och snusförnuftiga inredningstips skrev Höök också initierade resereportage, bland annat som ”första turist i Sovjet” och personportätt – däribland den första boken om Ingmar Bergman, en lättillgänglig och intelligent liten skrift som också den inkluderats i antologin. Hennes mer politiska krönikor är små mästerverk i sin genre, kvicka och förvånansvärt ofta ännu vettiga och aktuella. Där argumenterar hon kring bistånd, rasism och könsroller och hon gör det med en kvickhet och lätthet som närmast för tankarna till fluffiga efterätter.

Det finns absolut något att hämta hos Marianne Höök. Personligen gör jag det gärna med lite större urskiljning än Kullenberg. Fördelen med det virrvarr som är Får man vara lite tilltalande i det här samhället? är kanske ändå att läsaren, om än med lite ansträngning, själv kan välja.

Ella Andrén

Publicerad: 2009-01-10 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-15 21:43

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3177

2 kommentarer

Vaddå liten skrift (Boken om Ingmar Bergman)???
Den är i 1962 års upplaga på närmare 200 sidor och är fortfarande ett i många stycken oöverträffat standardverk. Nu avfärdas den som ett slags bonustrack (en intelligent liten skrift)
Obegripligt!

Liraman Oregistrerad 2011-07-16 19:44
 

Inte ”bonustrack”, men en mindre del i en väldigt omfattande och spretig antologi. Intelligent, som sagt, och den första boken om Bergman. Kan mycket väl tänka mig att en egen upplaga gör den större rättvisa.

Ella Andrén Redaktionen 2011-07-17 22:02
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?