Kulturantropologi, smaka på det ordet! Jag ser framför mig dammiga luntor i ett bibliotek, Sten Bergmans röst från en gammal tygklädd radiohögtalare, gulnade fotografier på "urinnevånare".
Kulturantropolog är vad fotografen och författaren Anders Ryman är. Men den fotobok han gjort är allt annat än dammig.
Han har under sju års tid rest runt jorden i jakt på övergångsriter. Hos xhosafolket i Sydafrika har han följt den manliga initiationsriten. Efter att ha omskurits lever de unga männen i avskildhet i hyddor i skogen. Alla synliga delar av kroppen är helt täckt med vit lera. Där skall de leva i en månads tid medan såren läks. När månaden gått bränner man upp sitt tillfälliga läger och återvänder hem. Där blir de insmorda i ansiktet med rödockra blandat med smör. Denna tvivelaktiga utsmyckning skall bäras tillsammans med en huvudbonad ytterligare en vecka. Sedan är de män.
I bokens nästa kapitel förflyttas vi till en betydligt stillsammare rit, nämligen studentexamen i Uppsala. Ryman har följt ett trettiotal riter i de flesta världsdelar. Den nordligaste är från en konfirmation hos samerna i Kautokeino i Nordnorge. Den sydligaste handlar om en förstföderska i Palau, Mikronesien.
Bokens kronologi sträcker sig från hoppen över de nyfödda i Castrillo de Murcia i Spanien, till den underliga festen Todos Santos i Bolivia där man där man festar i dagarna två med koka, alkohol och sång och dans för att hylla de döda. Festen blir en både livets och dödens högtid eftersom den pågår i slutet av oktober, en tid då man anser att allt börjar på nytt. I närgångna men respektfulla bilder skildras tandfilning i Indonesien såväl som ett Elvisinspirerat bröllop i Las Vegas.
Med ett journalistiskt driv i fartfyllda vidvinkelbilder men också mer eftertänksamma stilla porträttstudier lyckas Ryman föra oss rakt in i de intimaste momenten av de mest märkliga riter.
Boken består huvudsakligen av bilder men i de korta initierade texterna beskrivs de olika ceremonierna ingående. En del av riterna innehåller moment som för oss västerlänningar känns som övergrepp eller rent livsfarliga. Författaren berättar till exempel att många unga män dör av infektioner under sin exil i vildmarken i Sydafrika efter sin omskärelse.
Bokens huvudbudskap blir att människor i de mest skiftande kulturer har ett liknande behov av att manifistera sina livsavgörande händelser. En del hoppar över tjurar, andra rullar sig i lera, en del sprutar champagne på varandra. Men vi är i grund och botten ganska lika.
Publicerad: 2009-01-09 00:00 / Uppdaterad: 2009-01-09 00:00
En kommentar
[...] dagensbok.com Svenska [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).