Recension

: Pressa läpparna här
Pressa läpparna här Agneta Klingspor
2208
Bokförlaget Mormor
7/10

Mellan beckrött och djupsvart

Utgiven 2208
ISBN 9789185841127
Sidor 125

Om författaren

Agneta Klingspor är uppvuxen i Uddevalla, men bor nu i Stockholm. Hon har arbetat som litteraturkritiker på BLM, är konstkritiker på Expressens kultursida, och skriver samhällskritiska artiklar.

Sök efter boken

Den man som vidrör såret i henne, gör att hon börjar älska. Hon kallar det kärlek.

Varningstecknen finns där redan från början. Den sjutton år yngre mannen Frank har en laddning tabletter hemma och dessutom är han "schizzig". Vad gör den äldre kvinnan Iris med honom? Det frågar hon sig dagligen men ändå kan hon inte hålla sig ifrån, inte hålla sig i schack utan honom, hans doftande kropp och hans medvetna, känslofyllda språk.

Frank upprör Iris, och det är när hon känner en kokande vrede över honom, som lusten vältrar sig över henne som starkast. Det är då som dom två älskar och det är då som dom två gråter. Dom gråter för sig själva, för att dom båda bär på inre sår som inte går att beskriva i ord, för att deras tomma hål i magen gör att dom inte kan förenas till ett.

Klingspor talar här inte bara om Frank och Iris, utan hon talar om destruktiva beroende-förhållanden som toppar och dalar omvartannat. Hon talar om hur vrede förväxlas med lust, hur smärta blandas ihop med saknad, hur rädsla förvandlas till begär.

Franks vrede är ett stort problem. Han väser i Iris öra: "En dag ska jag förgöra dig." Han skyddar sig från Iris kärlek, men ska ändå visa sig ta hennes allt. Iris försöker så gott hon förmår och att få Frank att älska utan skyddsnät, men när hans aggressiva sida så småningom tar över helt, ger Iris upp. Hon ställer sig bredbent och krystar, hon trycker och stönar. Frank måste ut ur hennes kropp och det fort.

Klingspor imponerar som vanligt med ett nyansrikt, rörligt och stämningsförtätat språk som sätter läsarens huvud i en rejäl gungning. Hon gör smidiga tidsförskjutningar och färgar språket i bråda, musikaliska sinnesdjup. Man berörs, om och om igen av den poetiska finkänsligheten som Klingspors prosa innebär:

I orgasmen byter deras ögon färg med varandra, hennes bruna lägger sig över hans gulgröna. De blundar inte när orgasmen kommer, för pupillen är det svarta hålet in i huvudet och de vill in dit.

Tyvärr är själva handlingen förbrukad, den ger mig inga nya, större insikter. Det destruktiva kärleksförhållandet där mannen är den största boven, den som slutligen tar till högerhanden, är ingen ögonbrynshöjare direkt. Synd att Klingspor följer den schablonbilden, när hon genom sitt språk visar upp en relations himlar och helveten på ett alldeles eget sätt.

Lisa Gidlöf

Publicerad: 2008-12-29 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-25 12:58

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3164

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?