Barn som inte får gå i skolan. Cancersjuka som inte får vård. Maria Borelius svarta hemhjälp och fackföreningar som agerar poliser och ser till att kasta ut exploaterade arbetare med huvudet före. Mord som knappt utreds eftersom offren officiellt inte finns.

Då och då sipprar en bråkdel av papperslös tillvaro igenom, blir löpsedlar och nyhetsnotiser. Oftast bara finns de där – en tyst förutsättning för att vi ska kunna äta och dricka ute, ha det fint hemma, få hus byggda eller snö skottad – till priser som egentligen är ohållbara.

Kedjor av upphandlingar och underleverantörer sopar igen spår som egentligen borde vara uppenbara för var och en som vågar tänka efter. Arbetsgivarna ”vet att vi som jobbar är illegala. Annars skulle det inte kunna vara så billigt”, berättar Carlos, utbildad agronom och diversearbetare. ”Men de betalar mellanhanden för att han eller hon ska ta ansvaret. Om det blir polisrazzia kan de skylla ifrån sig och säga att de ingenting visste.”

Det är en krass och skrämmande verklighet som framträder i Stina Blomgrens Svart notis. Blomgren är utrikesreporter på SVT och till debutboken tar hon med sig något närmast tv-mässigt konkret och personligt. En rad livsöden, sammanfogade av den gemensamma erfarenheten som illegal arbetskraft i Stockholmsområdet, passerar revy. Här finns, bland många andra, Karen som städar på Östermalm och Lidingö, där filippinsk städhjälp är en statussymbol, gärna inackorderad i källaren och ständigt tillgänglig för några tusenlappar i månaden. Här finns Roberto som får tre timmars sömn mellan passen på nya Vällingby City, det ”genuint omtänksamma köpcentrum” där han hanterar asbest helt utan utbildning och skyddsutrustning.

Det är en på alla sätt lättillgänglig och inkännande bok Blomgren har skrivit. Titeln låter som en deckare och omslaget för tankarna till Peter Høegs Fröken Smillas känsla för snö. Deckardriv har blivit det vinnande konceptet i lyckade fackböcker de senaste åren och Blomgren tar det steget längre med ett regelrätt mysterium: jakten på en boliviansk taksnöskottare som ska ha dött i en fallolycka.

Här finns också ett kompletterande bredare perspektiv. Vad är det som får människor att bli ekonomiska flyktingar, att lämna allt välkänt bakom sig och ta så stora risker för att kanske kunna skicka pengar till familjer i hemlandet? Varför har svenska institutioner agerat som de gjort – inte minst fackföreningarna som gav ”internationell solidaritet” så fullkomligt på båten under 1990-talet? Blomgren bjuder inte på några enkla svar. Däremot ställer hon många skriande akuta frågor om orättvisorna i världen och vad vi egentligen är beredda att blunda för.