Bär plockar man i de svenska skogarna fritt. Det ingår i allemansrätten. Vill man ha sina bär plockade däremot, på torget, i frysen, i syltburkar, då måste ju någon annan plocka åt en. Helst utan att den där nätta lådan, sylten eller fryspåsen kostar en förmögenhet. Där kommer människor som Alina, Petro och Vlad in […][...]

20 juni Vaknar upp i Stockholm på midsommarafton. Ringer brorsan och frågar vad han ska göra. Ingenting, säger han. Åker till Grimslöv, sitter i hans radhuslägenhet. Ovanpå bokhyllan ligger 50 limpor importcigg. Jag ringer Danne, min gamla bästa vän. Frågar vad han gör ikväll. Han dricker öl och grillar kyckling hos en kompis. Går dit, […][...]

Det har sagts att klimatförändringarna kom upp på agendan på allvar när de började påverka snötillgången i Alperna och alltså den övre medelklassens skidsemestrar. Kanske skulle man kunna säga något liknande om den europeiska migrationspolitiken? Först när döda kroppar börjar flyta iland på våra semesterstränder blir det påtagligt att något inte står rätt till. Först […][...]

”Det goda i livet var konstant, sa han. Den enes framgång måste därför ske på någon annans bekostnad. När hans odlingar blomstrade drabbades någon annan av olycka, och det tyckte han inte om.” Tusen tranor har två huvudpersoner: Amos och Eva. Amos kommer från det fattiga Afrika, Eva från det rika Europa. Hon har blivit […][...]

Jag älskade Manne Fagerlinds debutroman, Berg har inga rötter. Först för omslaget, senare för storyn, till slut för språket. Jag är otroligt glad över att Mina drömmars land går i precis samma anda. Historien är helt annorlunda, givetvis, men språket och känslan för gestaltning är kvar. Och omslaget är om möjligt ännu snyggare. Vi får […][...]

Mitt i sommaren, när debatten om REVA-projektet och papperslösas situation i Sverige verkar gå på sparlåga, läser jag en roman om migrationen som social situation. Ricardo Adolfo ger en litterär röst åt de som så sällan hörs: migranter utan uppehållstillstånd. Romanens jagperson flyr med sin familj från hemlandet till den rika ön i hopp om […][...]

De ekonomiska klyftorna i samhället ökar. Barnfattigdomen ökar. Vinstutdelningarna i företag ökar också, medan andelen löner däremot minskar. Nyheterna rapporterar om ytterligare en vd med bonusmiljoner, miljonlägenhet och miljonpension. Orkar han sedan inte städa sin stora, fina lägenhet så finns det ju gudskelov skattesubventionerad städhjälp. Det är om framför allt om städhjälpen som Rebecka Bohlins […][...]

Barn som inte får gå i skolan. Cancersjuka som inte får vård. Maria Borelius svarta hemhjälp och fackföreningar som agerar poliser och ser till att kasta ut exploaterade arbetare med huvudet före. Mord som knappt utreds eftersom offren officiellt inte finns. Då och då sipprar en bråkdel av papperslös tillvaro igenom, blir löpsedlar och nyhetsnotiser. […][...]

I den senaste Indiana Jones-filmen finns följande korta meningsbyte: ”I can’t believe you sold out to the russians.” ”What can I say. I’m a capitalist.” För det är väl det som kapitalismen går ut på, att tjäna pengar. Rätta mig om jag har fel nu. Producenter av varor och tjänster är ute efter ekonomisk vinnig. […][...]

Två husvagnar, av Marina Lewycka, är en kärlekshistoria i ett laglöst England. Arbetskraft från gamla öststater, Asien och Afrika sammanstrålar på en jordgubbsodling. Den gemensamma nämnaren är drömmen om att tjäna lite pengar och ordna ett liv som är mer behagligt än det de nyligen kom från. Alla har olika historier, tragiska och eländiga så […][...]