Recension

: Namnbrunnen
Namnbrunnen Inger Edelfeldt
2008
Norstedts
9/10

Folk behöver banne mig sagor!

Utgiven 2008
ISBN 9789113018928
Sidor 244

Om författaren

Inger Edelfeldt föddes 1956 i Stockholm, där hon fortfarande bor. Hon debuterade 1977 med romanen Duktig pojke. Sedan debuten har hon givit ut ett trettiotal böcker för barn och vuxna i ett flertal genrer och är också verksam som konstnär.

Sök efter boken

När jag var sådär 13 år fick jag min första litterära upplevelse sedan sagoläsningarna på biblioteket när jag var riktigt liten: på Bokmässan i Göteborg läste Inger Edelfeldt högt ur sin då nyaste bok, "Den täta elden". När jag blev äldre tacklade min skönlitterära läsning av, och inte ens Edelfeldts böcker kom jag ihåg att kolla upp eller sätta på julklappslistor. Men nu är hon tillbaks i min hylla, och det med en bok som ska få en fin plats.

Det är en samling sagor, alla berättade på salutorget i den påhittade staden Pa Ghad (som i mina öron känns thailändskt, men det är nog inte meningen). När jag på baksidan såg referenser till H.C. Andersen blev jag först lite rädd för att Edelfeldt skulle ha gått och blivit moralistisk à la Andersen på äldre da'r, men som tur var hade jag alldeles fel på den punkten. Sagorna är onekligen skrivna för en vuxen publik, men inte så att inte mogna ungdomar också kan uppskatta dem. De innehåller det mesta man kan behöva, inklusive sagor om starka kvinnor: kungligheter, vanligt folk, talande djur, kärlek, våld och i sin kontext fullständigt realistiska sagovärldar, samt frågeställningar som känns odödliga och som har något att lära oss, oavsett när vi läser eller hör dem. Jag tror nog att titelsagan, Namnbrunnen, är den jag gillar bäst, än så länge, för att den behandlar frågan om vem som är stark och svag, vad styrka och svaghet egentligen är, och att problem man själv tycker är oöverstigliga ibland kan lösas närmast utan att det märks. Den här boken kan läsas om och om igen, och passar självklart ypperligt för högläsning.

Världen är full av designade prylar, och jag kan lätt föreställa mig en lyxversion av den här, fransk bindning och guldsnöre etc., men bara normalutgåvan är vacker nog. Typsnittet inuti boken står tyvärr inte angivet, men snyggt är det, och Edelfeldts egna omslag är precis hur snyggt som helst. Dessutom är språket vackert, ordentligt korrläst och har en (som vissa kallar gammaldags) kommatering som får mig alldeles lycklig, så korrläsare jag är.

Sagor behövs banne mig i denna värld, och detta är ett ypperligt val bland sagoböcker.

Textutdrag (Visa/göm)

Irene Elmerot

Publicerad: 2008-08-26 00:00 / Uppdaterad: 2008-08-26 00:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3026

6 kommentarer

PROTEST! Debuten hette Duktig pojke, 1977.

Tekoppen Oregistrerad 2008-08-27 08:47
 

Aj, aj, gamla författarpresentationer måste också lässas igenom. Tur att vi har en läsekrets som gör det :-)
Det ska åtgärdas, tack!

Irene Elmerot Redaktionen 2008-08-28 08:49
 

Men varför censurerade ni bort kommentaren som kommenterade att det var presentationen det var fel på? Skandal!

Primal Oregistrerad 2008-08-28 17:46
 

spelar ingen direkt roll – huvudsaken var väl att missförståndet reddes ut…

micke Oregistrerad 2008-08-28 18:30
 

Primal!
Vi censurerar inget, bara tar bort ovidkommande saker när de inte längre behövs. Jag kan ta bort ditt inlägg med, om det känns rättvisare ;-)

Irene Elmerot Redaktionen 2008-08-29 11:05
 

Det känns konstigt att ni i sådana fall behöll den översta kommentaren, som ju nu ser helt konstig ut.
Men det är klart att man inte raderar inlägg, fr a när det handlar om fel som ni har gjort, nu ser det mer ut som historierevisionism.

DanielM Oregistrerad 2008-08-29 12:04
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?